Några tårar letade sig upp i ögonvrån och jag önskade såå att min kära svärfar hade funnits i livet ännu... I måndags skulle han ha fyllt 70 år om han hade levt... Sånt gör ont...
Vi gick omkring där på kyrkogården, tittade och läste på gravarna. Några unga, några gamla. Det tar ett hårt grepp om mitt hjärta och jag tycker livet är fruktansvär orättvist.... Ännu fler tårar letar sig fram ur mina ögon och det gör ont i mitt bröst... Döden är så kall och hård, men ändå på någotvis väldigt vacker och varm.... Svårt att sätta ord på, men jag tror ni förstår vad jag menar?
Ha en underbar lördagskväll och var rädda om er!♥
Ja, jag blir alltid lite ledsen när jag går och tänder ljus.... Så många som mist någon de älskar :-(
SvaraRaderaJo absolut, vet precis vad du menar...
SvaraRaderaVi var också till kyrkogården idag och japp, grät som vanligt..........
Är så fint men samtidigt så sorgligt, vi har en liten son , som är en liten ängel, BORDE gått dit men han finns ändå i mina tanker, men nog kommer det dåliga samvetet fram när man läser alla som varit hos "sina" och fixat ljus,,, men tände ljus hemma och han är ständigt i våra tankar <3
SvaraRaderaKram Mona ( som tycker din blogg är TOPPEN)
Jag tycker det är så otroligt vackert där, men jag gör mitt besök kort och låter bli att se på andras stenar. Fullt fokus på det jag ska dit för. Nån sorts försvarsmekanism antar jag.
SvaraRaderaFör några år sen hade jag till och med en sittdyna med mig och satt länge på en älskads viloplats. Jag hade just överlevt cancer och hade nåt sorts behov av att vara där en lite längre stund. Tala om att jag inte var redo att komma till själarnas land än.
Och det är jag banne mig inte nu heller:-)
Var rädd om dig!
Nu ska här sovas!
Och till Mona som lämnade kommentar före mig:
Du ska inte ha dåligt samvete.
Vi sörjer inte mindre för att vi väljer att inte gå till kyrkogården.
Våra älskade finns inte där ändå.
Dom är med oss hela tiden där vi är.
Stor kram till dig också!!