Och jag går och jag går och det händer inte ett skit...

I lördagens Expressen stod det: Gå dej smal! Alltså ge sig ut och gå! Härlig uppmuntran!
Men så blev jag nästan en gnutta förbannad. Nej absolut inte på artikeln i sig! Ja menar att gå är ju skitbra för både kropp och själ och jag vet ju av erfarenhet att man går ner i vikt genom att gå... Och jag älskar ju att PW:a mej dyngböt i svett!!
Som sagt, jag går och jag går och så går jag lite till... Typ snitt 10 mil på en månad minst... Jag springer och jag kör på Mr Dick! Jag försöker äta "normalt" va nu normalt är? Ja men jag bantar i alla fall inte om man säger så... Försöker undvika socker och snabba kolhydrater i den mån som det går och ändå går jag bara UPP UPP UPP...
Vågjäveln tickar bara uppåt för varje jävla gång jag väger mej... Frustrerande? JA!
Men jag kämpar på. Jag ska fan visa den här vågjäveln att det minsann är jag som bestämmer över den! Jag ska INTE gå upp mer nu, jag ska inte... För då slänger jag ut skiten genom fönstret och slår sönder den i tusen bitar!
Säkert gör jag en massa fel, säkert. Ja för annars skulle jag så klart gå ner i vikt i stället, med tanke på att jag aldrig är stilla.. Kanske där felet ligger? Ja vad vet jag?
Nä just nu vet jag ingenting... Mer än att den där jävla vågen kan dra åt helskotta... Jag vet att jag INTE borde väga mej, men jag gör det ändå.. Jag märker på kläderna hur de sitter som ett korvskinn och jag trivs INTE med det. 8 kg plus sen jag vägde som minst för ett par år sedan... Och NEJ, så mycket mer väger inte muskler...
Kanske kan det också vara så att jag är en gnutta stressad inombords... Fråga mej inte varför jag är det? För jag har absolut inget att vara stressad över...
Jonas sa till mej i helgen när jag inte riktigt kunde ligga och dra mej i sängen så länge som jag borde att jag INTE ska se framåt hela tiden, att jag ska ta dagarna som de kommer och inte stressa upp mej för sånt som jag inte ska stressa över.. Han sa igår kväll när jag skulle gå och lägga mej att jag till och med såg stressad ut då... Herreguuuud, vad håller jag på med???
Jag vet inte varför jag har blivit sån här? Åldern kanske? Får nog ta och jobba på det där tror jag minsann, men det blir nog lättare sagt än gjort... Men jag ska försöka.. Kanske vore yoga något för mej ändå??
När vi ändå pratar äldre så hittade jag dom här bilderna.. Jag tror jag visat dem förr?
Men seriöst... Ska man skratta eller gråta över hur man såg ut förr????

Så nu kan ni skratta färdigt och fortsätta läsa;)

Jag ska ju kanske inte klaga över min vikt så mycket nu.. Om man tänker på hur jag såg ut förr.. För si så där 15 år sedan...
Herre min gud säger jag bara... *skrattar så jag nästan kissar i trosorna*
Look a like: Lotta Brommé?;-)
När Alfred fick syn på den här bilden igår kväll sa han: -Men mamma, är det där du? Det ser ut som den är tagen på 70 talet.. Är du gravid med Douglas där? Ha ha, ja man kan ju faktiskt undra....
Kommer nog aldrig mer klippa mej så där i alla fall.. Och heller ALDRIG tillåta mej att gå upp så där mycket i vikt igen... ALDRIG! Om och när jag blir sugen på något att stoppa i munnen, brukar jag ta fram den här bilden. Då liksom kryper suget bort och försvinner som en fis;-)

Ett par år senare vet jag inte om det blev så mycket bättre heller...
Herreguuud, jag ser ju ut som en kärring... Ser ju för bubblan ut att vara 20 år äldre än vad jag är idag...;-)
Det är tur man har lite gamla kort som man kan rota fram och jämföra sig med och skratta åt! Jag älskar kort! Korten ljuger aldrig... Åtminstone inte förr när det inte fanns en massa appar som kunde göra om både färg och form.. Då såg man ut som man gör/gjorde...
Idag är det nästan hemskt va mycket man kan redigera på kort...
Flera som man följer på tex instagram som "redigerat" sig på någotvis och så ser man dom i verkligheten och då ser de inte alls ut så.. Typ 10 kilo mindre rumpa och lår... Hmm, hur tänkte personen där?
Nähä, ny vecka och nya friska tag! Ska vi satsa på att försöka att röra oss minst en gång varje dag? BRA! Då kör vi!;-)