Fy bubblan va jag är stolt över mej själv! Ja jag skiter i jantelagen, man MÅSTE få berömma sig själv och tycka man är duktig, så de så!
Jo jag är ju en tävlingsmänniska ut till fingerspetsarna och älskar att tävla mot mej själv! Jag har ju lite mål då och då och ser då till att lyckas med dessa! När jag sedan har klarat dem växer jag flera meter i självförtroende och jag klappar mej hårt på axeln och säger: Fy fan va du är bra Karolin!
Jag har PW:at 23 gånger, Kört på Mr Dick 9 gånger och sprungit en ynka gång...
Ännu en månad som jag inte sprungit alls... Fasen också, hur i helskotta ska det gå på lördag? Har stora björnar som vandrar runt i min mage av nervositet... Men ja ja, det går som det går och jag ska göra mitt bästa!
Så klart har jag nya mål för september och det är ju förstås att slå dessa 22.8 milen och komma över 23 mil!;-)
Ja jag är sjuk, men jag älskar det!
Vi är några som följer varandra på runkeeper och JA som den sanna tävlingsmänniska jag är, så klart tävlar jag mot dessa.. De första månaderna visste dom inte om det. Men nu vet dom. För min kollega skulle givetvis slå mej i augusti. Men NEJ han lyckades INTE, de blev oavgjort! Grejen är den att han höll på att träna ihjäl sig i måndags, sista dagen i augusti.. Han körde 5 olika aktiviteter som en jäkla tok.. Men han kom ändå inte ifatt mej! He he!
Själv försöker jag sprida ut mina aktiviteter, försöker få till ett pass per dag. Men blir det inte de. Så blir det 2 någon annan dag!
Sen vet man ju inte om man ska skratta eller gråta.. Har slitit med mina mål och mina mil och så ställer jag mej på vågen och vad tror ni har hänt? 2.5 kilo plus... Nä det är fan inte rättvist någonstans...
Ja ja ja, jag veeeet! Jag ska INTE fokusera på dom där jäkla siffrorna på vågen så länge som jag mår bra! Men när jag drog på mej brallorna som jag inte haft på hela sommaren och de knappt går över låren och det fattas flera centimeter för att knäppa dem. Ja då blir man lack.... Lack och ledsen...
Men jag ger mej inte.. Kilona ska BORT! Envis är ju mitt andra namn!;-)
Har haft lite fundering på att kanske ta kontakt med en PT, någon som kan hjälpa till med att sätta upp en bra kost åt mej. Men sen å andra sidan känner jag att jag inte vill. Jag vägrar stå och laga något annat till mej själv, medans barnen äter något helt annat. Nej inte för min egen skull, utan för barnens skull. Jag gillar inte det. De kan få barnen att få en sån konstig och sne bild på mat och hela kosthållingen och det vägrar jag...
Så jag får väl helt enkelt fortsätta äta min mat, men äta mindre portioner, mindre pasta och mer grönsaker!
Huvudsaken är att jag mår bra! Jag är pigg och jag är stark! Jag är envis och kör jag nu på med min träning, så ska nog kroppen fatta det och droppa av ett par kilo från fru Grunditz kropp!!
Inför den här månadens mål tar jag med mej detta härliga citat:
"Du har inte misslyckats förrän du slutar försöka"Tänk på det!
Herre jävlar - du är så jäkla GRYM !!!
SvaraRadera