Min bror och jag!

 Min bror och jag... Vi har kramats av samma mamma. Min bror och jag, har gått från vått till torrt och lärt oss skilja katt från hund.. Min bror  och jag!

Nicke min 3 år äldre storebror har alltid funnits där vid min sida! Idag är jag djupt tacksam att jag har honom, att jag är berikad med ett syskon!
Jag har väl kanske inte alltid känt så.. Snarare har jag önskat livet av honom många gånger när vi slogs så hårtussarna rykte, när jag tyckte han fick ännu mer uppmärksamhet än vad jag fick. När han retade gallfebern på mej så jag höll på att koka sönder av ilska...
Men idag finns han där, i vått och torrt! Och jag vet, jag vet att jag så klart inte hatade honom så där mycket som jag trodde jag gjorde när vi växte upp... Längst där inuti mej så fanns den där varma syskonkärleken!

 Vi har så gjort mycket tillsammans...  Jag har alltid varit den där dryga lillasystern som alltid velat hänga med min stora tuffa storebror... Hängt med hans kompisar, blivit tokkär i hans bästis och tagit hans kläder... Gärna retat honom lite extra, bara för att liksom!
Det var han som fick mej att bli så där pruttfull första gången i mitt liv, 12 år gammal när våra föräldrar jobbade natt... Jag spydde som en gris, men han tog sitt ansvar. Torkade hela toaletten ren efter mina spyor och tvättade mina kläder noggrant så ingen skulle märka något!

 Vi har inte bara slagits 100 gånger, utan snarare 100000000 gånger... Slagits så både svetten har lackat, bloden sprutat, tårarna rinnandes ner för kinderna och snoren rinnandes ur näsan...
En gång tände han eld på mina byxor mitt i ett bråk.. Det var väl den enda gången som han blev en gnutta rädd för vad han gjorde på mej.. Det gick bra och elden slocknade den gången;-)
Så många gånger som jag "räddat" min stora storebror från bråk. Dragit honom därifrån när de där ilskan humöret kommit fram. Lillasyster har kommit och skrikit på de större killarna att låta min bror vara... Vi har alltid skyddat varandra! Stått upp för den andra i alla olika situationer!
Vi kan än idag bråka. Vi kan båda två bli så ilskna och galna att knytnävarna hänger i luften och det är sekunder från att vi ska ställa oss mitt på golvet och börja boxas. Trots att jag vet att han är 100 gånger starkare än mej, så tvekar jag inte för en sekund att slåss mot honom;-)
När vi blir så där arga på varandra, 35 och 38 år gamla. Det är då våra bättre hälftar får gå in och säga BRYT! Att nu så är det färdigdiskuterat! Punkt och slut! Båda har rätt!

Han kan gråta, likasom jag kan gråta inför honom! Kanske inte kramas så där varmt och kärleksfullt. Men det behövs inte alltid.. Att bara finnas där kan vara nog så bra! En liten klapp på kinden, en liten puff på axeln och ett litet skratt och prat!
Vi har alltid varit extremt olika i så mycket, både till utseendet och till sättet...  Men trots det, har jag ständigt gått i hans fotspår, lallat efter som en lillasyster ska! Har lärt mej massor från honom, inte bara dåliga saker utan massor av bra saker också!;-)
Idag kan vi ha så där galet roligt tillsammans! Balla ur totalt och skrika, flamsa och dansa! Han kan bli precis lika flamsig som mej, så där galet rolig!;-)
Vi bor bara ett par kvarter ifrån varandra, har barn i precis samma åldrar. Vi hörs ibland. Ibland inte. Men jag vet, jag vet att han alltid finns där för mej och min familj, precis som jag finns där för honom och hans familj!