Han som inte är rädd för något, förutom spöken och läskiga gubbar...

Alfred har och är orädd mot det mesta. Han startade sitt liv genom att komma med dunder och brak. Han liksom nästan hoppade ur min mage den där varma majnatten 2008...
Sedan har han varit mer vild än tam.. Högt och lågt har liksom varit hans motto.. Han hade allt som oftast haft stora gigantiska bulor i sitt huvud sina första levnadsår.. Klättrade överallt där det gick och klättra och var och är smidig som en liten katt.. Har nog 9 liv också, den lilla rackaren med tanke på vad han varit med om.. Ja ni vet, allt från brutna nyckelben till brännskador. Men ALLTID modet uppe... Alltid!
Han är orädd mot det mesta, men spöken och andra läskiga gubbar som bara dyker upp på nätterna. Ja dom kan få hans lilla hjärta att hoppa ur hans lilla bröstkorg.. Då är han rädd som en liten fågelunge...
Han har ALLTID vågat smaka på saker. -Man måste smaka innan man vet om man tycker om det! Tvärt imot sina bröder som inte ens vågar smaka på något nytt...
Jag undrar vad det kommer bli av den här lilla stjärnan? Jag vågar inte ens tänka på vad han kommer att prova på när han blir äldre...  Bergsklättring, skidåkning nerför stup eller göra sånt som ingen annan vågar...
Ja ja, alla är vi olika och tur är väl det!;-)
Idag satt han som vanligt med mej när jag lagade mat!
Det låg en chili i skålen och han frågade om han fick smaka? Ja men visst, ät bara sa jag! Och så är ju kanske inte jag en sån normal mamma heller som hejjar på sin son att äta en stark chili. Men va fan, lite roligt måste man ju få ha! Kan meddela att han drack flera dl yoggi efter den tuggan;-) Undra om han kommer att äta rå chili någon mer gång? *fniss*
Han kommer nog få mamma Grunditz hjärta att få både en och tre hjärtinfarkter... Skitunge!