Mormor och morfar♥

Igår åkte vi och hälsade på min kära lilla mormor och morfar! De bor alldeles för långt bort från mej och varje gång som vi träffas letar sig miljoner tårar fram ur mina ögon och det kommer en stor sten i mitt bröst...

Dom har alltid funnits för mej! Vi har tillbringat många lov, helger och ledigheter hos dem! Där var det aldrig tråkigt, där fanns det alltid något att göra!

Dom har alltid ställt upp på oss barnbarn och jag har så många goda minnen från min barndom därifrån!

Jag vet inte riktigt om mormor kände igen mej denna gången? Stroken som hon fick för över 7 år sedan har gjort att hon inte kan prata, det är inte samma gamla mormor längre... Hon tittade på mej och kramade min hand hårt och så grät hon en tår... Min mormor som aldrig förr visat några känslor, har nu efter sin sjukdom blivit mer "känslig" och gråter mycket när hon både är glad och ledsen....

Min älskade morfar är det krut i! Snart 81 år och såååå pigg, snygg och med en rejäl kaluffs på håret! Han är ute på sina promenader varje dag! Går och lägger sig tidigt för att sedan gå upp ännu tidigare;-)! 

Han hälsar på hos mormor varje dag, matar henne, håller henne i handen och bara finns vid hennes sida! 

Vilken kärlek! 

Det gör så ont i mej varje gång som jag kramar om mina älskade morföräldrar. Är det sista gången jag ser dem i livet? Kommer morfar att få vara så här pigg länge? Kommer mormors hjärta att orka med? Ja det är många frågor som cirkulerar i mitt lilla huvud varje gång jag lämnar dem....

Dom fascinerar mej så! Efter nästan 60 år tillsammans så finns den där kärleken kvar! Det syns så väl på morfar när han tittar på mormor... 

Jag hoppas att jag och Jonas oxå kommer att älska varandra så där mycket om 60 år!;-) Den där fina kärleken som bara finns där!!♥

Jag gråter ännu några tårar när jag sitter här och skriver... Många härliga minnen som letar sig upp i huvudet och det får mej att le, le och gråta samtidigt!