tisdag 29 augusti 2017

Att acceptera sig för den man är...

Ni vet när man får en sån där bra tanke precis när man ska sova.. Printar ner den snabbt och tänker att detta ska jag blogga om! Den tanken och texten låter så himla bra inuti mitt kloka huvud just då... Men nu när jag tänker skriva detta inlägg om att acceptera sig själv, då flyter liksom inte texten på lika bra som den gjorde sent igår kväll...
Jag är ett nattdjur och får de bästa tankar precis när jag ska somna... Det är väl då jag släpper lös alla dessa tankar i mitt huvud, det är då jag sorterar alla mina hjärnspöken och alla intryck som jag fått under dagen... Det är väl så man gör!;-)
Ofta skriver jag ner dem.. Många blir hemskt djupa och ibland väldigt personliga... Jag vågar inte publicera dem... Men jag skriver ner dem och det är så härligt att göra det! Släppa lös sina tankar, då kan man släppa dem när man ska sova och då sover man så mycket bättre!
Jag tänkte skriva ett inlägg om att acceptera sin egen kropp.. Att jag nog är där nu. Fast egentligen har jag frågat mej själv just den frågan hela dagen: Har jag verkligen accepterat mej för den jag är? Främst min egen kropp? Accepterar jag verkligen mina ursugan pungkulor till bröst, min bulldeg till mage, mina celluliter på låren som verkar bli fler och fler ju äldre jag blir? Nja, blir mitt svar...
Skönheten kommer inifrån som de så fint heter och visst är det så! Har man en charm i ögonen och en karisma runt dej. Jag då är du fan vacker!
Jag brukar ställa mej själv framför spegeln varje morgon, helt näck. Drar i mina bröst, virar upp dem ett par varv och tänker: Skulle jag tycka mer om mej själv om jag opererade dem ett par hack upp?! Fettsuga magen och strama åt den till en snygg mage! Ja kanske? Men hallå Karro, då har du ju för bövelen inte accepterat dej själv och din kropp helt ju om du har den tanken? Nä precis...
Blir man någonsin nöjd med sin kropp oavsett hur mycket du väger eller hur lite du väger? Hur många skönhetsoperationer du gjort eller andra ingrepp med sprutor? Ingen aning? För jag har aldrig gjort det...
Detta hetts i samhället då man ska ha en snygg kropp, ett bra jobb, en härlig familj, fint hem och samtidigt ska DU stråla... Inte konstigt att människor mår dåligt...
Men vem gör man det för? Sig själv eller andra? Den frågan kan man också fråga!? Självklart ska man träna och äta för att må bra! Men dessa kärlekshandtag som sitter där de sitter, gör det mej till en fulare person för att jag har dem? INTE!!
Att ställa sig framför spegeln varje morgon och säga till sig själv: Du duger som du är och är vacker! Le och sprid glädje, då kommer du långt, då är du vacker!! Gillar du dej själv så gör andra det!

Vet ni vad som skulle göra mej extra glad idag!? Jag skulle bli otroligt glad om just DU gick in och gillade min Äppelblommans facebooksida! Klicka HÄR! Då kan ni ha koll på mej när jag lägger ut ett nytt inlägg! Skulle vara fantastiskt roligt att nå 700 stycken!
Sträck på er, det gör jag! Sträcker på mej och säger att jag är fin som jag är! Det är vi alla! Har man ett fint hjärta, ja då speglar sig hela själen ut där och du blir sååå vacker! Så de så!
Puss på er och tack för att just DU läser min blogg! Utan er läsare hade det inte varit ett dugg roligt att blogga!

6 kommentarer:

  1. Precis de här tankarna har jag också börjat brottats med... men just nu sitter mina kläder så illa så, nej. Jag är inte där än. Jag måste ner ngt kilo! Du vet den där känslan.... Samtidigt är jag så less på att väga och inte äta vad man vill. Känner mig lite lätt schizofren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag vet precis den där känslan...
      Jag är också såå grymt less på att ständigt tänka på vad jag stoppar i mej... Att jag alltid måste tänka på vad jag stoppa i mej...
      Stor kram på dej du vackra kvinna!

      Radera
  2. Brukar väldigt sällan kommentera men läser din blogg när tillfälle ges��. Tack för att du är du! Sådan himla härlig personlighet. Ta hand om dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men va glad jag blir att DU kommenterar! Tack rara söta du!
      Det är sån jag är! Öppen, vääldigt öppen! Jag skriver sånt som andra kanske bara tänker;-)

      Stor kram fiina du

      Radera
  3. Love your blog. Vet exakt vad du pratar om. För ett tag sedan brottades jag med detta, vilket man gör ett antal gånger i sitt liv. Jag kom över en dokumentär på NETFLIX, EMBRACE. Den förändrade mig. Det var länge sedan jag mådde så här bra. Om du har möjlighet så se den. Puss och kram hela dan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack söta du!! <3
      Ja det är sjukt alltså!
      Då ska jag kolla på den! Tack för tipset!
      Pus o kram K

      Radera

Tusen tack för din kommentar!