Så klart försöker vi ge alla 3 gossarna så mycket uppmärksamhet som vi kan, men vi är inte mer än människor och ibland räcker inte tiden riktigt till allt man vill...
Vi försöker göra saker med grabbarna en och en, men även där har det liksom runnit bort i sanden och för enkelhetens skull så gör vi oftast något tillsammans hela familjen!
Iallafall så fick jag och Alfred lite egentid och kvalitetstid efter jobb och förskola idag! Fabian åkte på gympa med Jonas och Douglas var hos en kompis!
Vi gick ut och målade gatan vacker i många olika färger och ur något roligt kan man ju lära sig att skriva samtidigt!
Nu får vi ta tag i detta med kvalitetstid med alla gossarna. Bara en och en med oss eller bara med mej eller Jonas. Det behöver dom, komma bort från varandra lite!
Jag höll bokstavligt talat på att slita av mitt långa hår, så igår kväll sammankallade jag till ett familjeråd för att försöka få någon rätsida på detta...
Det blev mer till en polsk rikstad och alla pratade i varandras munnar, skylde på varandra, grät och skrek. Men vi kom ändå på lite bra grejer för att göra saker och ting lite lättare här hemma!
I Douglas och Alfreds ögon blinkar det dollartecken och så klart är jag ju den smarta mamman och utnyttjar detta... *host och harkel* Ja ibland får man vara en aning ful och mutig...
Vi har gjort ett slags schema/lista där de får kryssa i när de gjort lite syslor här hemma, lite mer ansvar och mer pengar!
Varje fredag kommer vi gå igenom detta och för varje kryss dom får kommer dom att få några kronor som de sedan kan köpa sitt eget lördagsgodis för! Bra va?!;-)
Imorse kom de på en till punkt och jag tror att denna listan/schemat kommer att växa till sig för varje vecka som går!
Det här med ansvar (och mut om man nu kan kalla det de) kommer nog att göra mina grabbar gott!(Och MEJ, så att jag slipper slita av mitt hår...;-))
Åhh... här har du en till som sliter sitt hår pga av alla nej, aj-aj, och VIGGO !! 3 års trots är bannemej inte att leka med och när han somnar på kvällarna drar jag en lättnadens suck och beundrar samtidigt alla dem som klarar av att handskas med flera små bråkstakar samtidigt !!
SvaraRaderaJag intalar mig att det bara är en "fas" - men måtte den gå över fort !!
Kram
Nej det är inte mut, det är belöning för att de hjälper till :)
SvaraRaderaKram
Att vara mellanbarn ÄR jobbigt! Nu är jag vuxen, men jag tror att det påverkar en som person, vilken i ordningen man är i en syskonskara. Mitt äldsta syskon var ensambarn ganska länge innan jag kom.Och första barnbarnet. Alltså ganska bortskämd och omhuldad. Sen kom jag och livet rullade nog mest på. Inte så långt efter kom mitt yngre syskon och då var allt focus på denna lilla krabat. Minst och sååå söt. Det var ju också mina föräldrars sista barn så det gällde att ta tillvara på den sista babytiden. Vi syskon gullade ju också med vårt lilla syskon. Ingen gjorde nog detta medvetet, men genom åren fortsatte detta på något sätt. Det gjorde mig som mellanbarn lite "osynlig". Mina syskon tog mer plats och tog för sig och så är det lite än idag. Jag har alltid varit den som kompromissar, vill inte stöta mig med någon, lite velig och osäker. Det är ju inte vetenskapligt bevisat att det beror på att jag är mellanbarn, men det är lite roligt när man pratar med vänner om detta och de kan känna igen sig, beroende på i vilken ordning i skaran de är =) Jag tror att det har betydelse. Men som du skriver, man är inte mer än människa och det är inte lätt att få livspusslet att gå ihop. Lycka till med belöning/mutnings schemat =) Lite uppmuntran, vare sig det kallas muta eller belöning kan göra underverk för alla i en familj =)
SvaraRaderaKram!
Jättebra att du tar upp detta. Tror det är många som känner igen sig. Nu har vi snart våran två på väg, sen äre nog stopp i bebisfabriken.
SvaraRadera