Sorg, glädje, ett nytt liv och kärlek!

Fredagen var fruktansvärt tung... Men så vacker och så pampig!
Där låg han i sin vackra kista.. Där vi skulle säga hej då, ett sista farväl...
Jag trodde jag skulle bryta ihop när vi sa hej då vid kistan... Jag skakade så jag höll på att gå sönder och mitt hjärta höll på att explodera av sorg...
Det är fortfarande så jävla svårt att ta in att vi aldrig mer kommer att ses...Aldrig mer...

En vacker vit ros fick bli ett hej då från mej... Barnen hade tillverkat små egna saker som en snöflinga av papper, ett armband och ett rött lerhjärta!
Att lämna ifrån mej dessa grejer vid kistan. Ja jag finner inga ord, ett hej då från barnen, fy sjutton va ont det gjorde...
Vår allas älskade Lasse som älskade alla våra barn! Sedan dom kom till världen så var vi vuxna nummer två och dom ALLTID nummer ett! Där barnen var, där var Lasse!
Jag är så glad att vi hann med att träffa honom tillsammans med barnen dagen innan nyårsafton där han låg i sin sjukhussäng! Barnen såg inte honom som sjuk. De kröp upp bredvid honom och tittade på Bolibompa, spelade spel och skrattade som vanligt. Som de alltid gjorde med honom!

Livet är så orättvist...
Är det nu man ska börja vänja sig vid detta med döden? Att vi blir äldre och att fler och fler människor runt om oss lämnar detta jordeliv? Jag kan inte förlika mej med denna tanke. Jag kan inte! Döden skrämmer skiten ur mej...
(Om någon undrar och kanske tycker jag är hemsk som lägger upp bilder från Lasses begravning så kan jag säga så här: Det hade jag fått för Lasse! Han läse alltid min blogg! Kommenterade aldrig här, men skrev allt som oftast ett mess om det han läst! Ja, jag ville bara poängtera detta, ifall att någon skulle ta illa vid sig...)

 Efter begravning träffades 70 av Lasses närmsta för mat, prat och tal!
Jag är så glad att vi träffades och att man fick träffa hans älskade bowlingvänner som jag bara hade hört vid namn, men aldrig träffat!
Ett fin avslut på en fruktansvärt sorglig och jobbig dag...
På kvällen kom vännerna hit! Vi åt pizza, drack lite vin och tittade i gamla fotoalbum!
Ni vet, i ett fotoalbum där står tiden stilla.... Så härligt att bläddra i dem och se Lasses underbara leende där han är frisk, glad och full av liv...
Jag önskade dock att jag kunde backat tiden.. Backat den och kanske sagt ännu mer till Lasse, sagt saker som aldrig blev sagda på det sättet dom kunde blivit sagda...

Att vakna på lördagen var som att vakna upp från en mardröm... Kände mej helt tom..
Men att vakna och få dessa underbara hjärtan som Alfred och Fabian hade gjort helt själva hos mormor under fredagen. Ja då svämmade hjärtat över av KÄRLEK!
Alla hjärtans dag! Så klart ska det vara alla dagar i veckan, men ändå. Jag älskar såna här dagar!

Vad kan vara finare att göra än att gå och gifta sig på självaste alla hjärtans dag!? Det gjorde min härliga vinjuntevän Ida och fick sin älskade Christofer!
Så vackra!
Tårarna sprutade...
Vilka konstraste från gårdagen.. Tårar av glädje, men ändå blandat med sorg...
Grattis Ida och Kristofer, ni var sååå vackra!

Lördagens kväll spenderades i soffan med jordgubbar och choklad! Sååå gott! Vem behöver lördagsgodis när det finns jordgubbar liksom?;-)

Söndagen var även det som ett endaste surr i våra huvuden... Helt slut fortfarande efter begravningen och i bröstet värkte det...
Men vi klädde på oss och åkte för att hämta hem Douglas hemma hos morfar och Ann-Britt i Varberg! Han hade spenderat sin helg där!
En dagstripp med söndagsmiddag, prat och semlor! Mums!

Livet ja... Såna kontraster! Ett nytt underbart liv fick vi träffa igår!
För en månad sedan föddes denna underbara Signe som vi fick snusa på!
Jag trodde mitt hjärta skulle explodera av kärlek! och min livmoder hoppade rakt på Jonas penis som bara skrek rakt ut...
Alltså skulle jag fått bestämma, så ja då hade vi skaffat  nummer 4:a BUMS! Jag skulle lätt kunna bli en familjen Annorunda, LÄTT!;-)
Kommer suget någongång att försvinna?

 Ni ser... Hans inre skrek också av glädje för detta lilla underbara knytte! Såååå liten och underbar! Har verkligen våra älskade pojkar varit så små? Nä de har dom i och för sig inte... Detta lilla knytte vägde typ ett kilo mindre än vad mina grabbar gjorde när dom föddes typ...;-)

Små underbara bebisfötter! Tänk att en människa kan vara så liten, skör, full av liv och rörelse!
Dessa kontraste av sorg, glädje, nytt liv och kärlek... En explosion i mitt bröst... UNDERBART!
Livet alltså, livet... Man måste verkligen ta hand om det och njuta hela tiden! Stanna upp och andas varje dag!
Den här helgen har verkligen fått mej att tänka, tänka på hur olika livet är från dag till dag...
Dessa händelser som just nu händer i vårt liv, ja för nu är det mycket.. Ja det har hänt ännu en skittråkig grej som fått mitt hjärta att gråta.. Allt har verkligen kastat om mej/oss... Jag känner mej som en skör liten fågelunge, men samtidigt stark som en oxe... En konstig känsla som man inte kan ta på eller beskriva...