Jag borde..

Jag känner att det är mörkt och kallt inom mej... Jag skulle vilja dra täcket över huvudet och sova dygnet runt... Den där stora klump i magen... Den går inte att få bort...
Jag borde... Jag borde träna, ta tag i min älskade träning igen. Jag vet ju att jag mår så mycket bättre av den. Men nej. Jag tar mej inte för det. När klockan närmar sig 20 på kvällen och det lugnat ner sig hos familjen Tajkon. Ja då vill jag bara krypa upp i mitt hörn av soffan och bara vara för ett tag! Andas och låta ögonen vila på Tvn...
Egentligen stressar det mej inte alls som förr att jag inte tränar så mycket som jag borde och som jag har lovar mej själv att göra. Nä faktiskt inte! Dock vet jag ju att jag mår som en prinsessa när jag tränar och inte som nu, en påse med skit....
Jag vet att om jag tränar så blir tankarna så mycket enklare och ändå tränar jag inte... Knäpp? Ja!
Gudars, ibland är inte livet lätt...
När man liksom vet hur bra man mår av att träna och att man borde det. Men att man sedan bara blundar för det och bara är... Åh...
Mitt humör också. Jag är som en kobra.. Tänder på alla cylindrar direkt och den där berömda stubinen brinner upp innan den hinner växa ut... Jag tror mej veta att även detta hemska humör kommer fram pga av att jag inte tränar.. Och ändå tränar jag inte. Inte alls likt mej... Varför inte? Det är ju så lätt...
Ja den där balansen, den berömda balansgången. Den är banne mej inte alls lätt. Livet alltså...

Höjdpunkten idag var när jag och Fabian kröp ner i sängen och läste Pettson och Findus! Han den där gubben Pettson bara älskar jag och kottarna!
Ligga där och läsa och höra hans andetag bredvid mej. De tunga andetagen som blev tyngre och tyngre tills han sov gott bredvid mej! Den känslan gör mej lugn och alldeles sömnig och lycklig! Tack gode gud för mina älskade familj!
Jag längtar efter sol, sommar och värme! Längtar så fruktansvärt mycket till stugan, havet, vågorna, tystnaden och den ro som jag annars har svårt att få någon annanstans...
Tänk att kika mellan persiennerna en solig varm morgon och möta en ny dag! Gå ut på morgonpromenad, sitta länge och äta frukost ute och sedan packa väskan och gå ner till stranden och havet!
Åh herreguuud va jag längtar! Snart är vi där, snart! *harkel* Bara si så där 4 månader kvar... *suck bittert*
Nu borde jag sova också.. Ja så jag kanske kommer ut på min morgonpromenad som jag verkligen borde börja med igen! Snart är det ju dessutom ljust på mornarna! Då finns det verkligen inget att skylla på! Att möta morgonsolen innan jobbet! Det är ett lyckopiller för hela dagen!