Maj gad vad jag inte känner mej piggelin... Jag hatar att känna mej orkeslös och klen. Det är liksom inte jag...
En liten smula halsont, ont huvudet, kroppen och pricken över det berömda i:et mensvärk! Nämen va härligt! Precis vad man vill en ledig helg utan planer...
Ja ja, det är bara att gilla läget och typ inte göra något alls. De är väl det bästa. Att lyssna på kroppen och bara vara. Jag vill INTE bli sjuk nu, INTE!
Har ju känt i kroppen hela veckan att det inte riktigt stått rätt till. Att jag inte haft den där orken när jag tränat. Men har liksom inte riktigt kunna sätta fingret på vad det varit för fel?
Jag har känt mej som en mosad och överkörd potatis hela helgen. Legat i sängen och kollat på film! Ganska så mysigt det med. Men som sagt, inte för länge...
Så ringde mamma igår och sa att vi skulle komma ut och få lite frisk luft och fika! Frisk luft har ingen dött av så vi åkte ut och tog oss ut i skogen!
Känner mej för tillfället som om jag borde få pris för världens sämsta mamma.. Ja usch jag är inte någon rolig mamma någonstans. en men...
Vi tog lite fina kort! Och JA, grabbarna ställde upp sig så fint med hundarna vid stacketet och vitsipporna under sina fötter!
Sååå fina kort!;-)
Sedan började hundarna balla ur och ville så klart inte alls agera fotomodeller;-)
Jag lovar, det är inte alltid lätt att få 2 vilda hundra och 2 vilda grabbar att stå helt stilla! *fniss*
Ska man någongång ha hund, så ska man skaffa såna här hundar! De må ha mängder med energi. Men är så fruktansvärt snälla och kidsen får göra precis vad de vill med dem och ändå viftar de bara på svansen!
Kasta pinne! Oj oj va kul det är!
Efter ca 3 km började Fabian bryta ihop.. NUUUU ville han hem.. Så mamma fick distrahera honom lite och vi hittade en snigel på marken! Helt plötsligt glömde han bort att han var trött i benen!;-) Skitunge!
4 högt talande människor och 2 hundra mitt i skogen! Helt plötsligt såg vi en älg en bit bort! Men den verkade inte riktigt fatta hur nära vi var den, för den rörde sig inte en millimeter! Perfekt att klättra upp i älgtornet så man ser lite mer! Herregud, fick nästan svindel när jag klättrade upp och klättrade snabbt ner. Feglort, jag vet;-)
Ser ni den i mitten? Älgen alltså! Inte så lätt att fota med en telefon. Men om man tittar riktigt noga så står den där i mitten! Och ungarna tjoade och skrek, men icke. Den rörde sin INTE! Kanske döv? Ha ha!
När vi kom hem skulle vi titta på en nyfödd liten fårunge. Men hittade den inte. Men alltså dessa lammen är ju så söta så man nästan dör en smula!
Det är nästan så man skulle vilja ta med den hem och mysa i sängen! Synd att det är en kille.. Han kommer bli mat till hösten och ett fint skinn.. Snyft.. Usch, de är väl nackdelen med att ha såna här djur. Man kan ju inte direkt fästa sig vid dem små sötingarna...
Det här med killar och traktorer! Tänk att det kan vara så fascinerande!;-)
Ute hos mamma är rabarberna på G upp! Mums för det! Inte ens det klarar jag av att odla här hemma. Den bara stendör. Och ALLA säger att det är som ogräs och det bara växer av sig själv. Inte fan gör det de hos mej i alla fall... *muttar högt*
Den här bilden tog jag igår.. Satt där själv vid köksbordet efter att vi ätit och grabbarna försvann på varsitt håll.. Mådde så där, kände mej ensam, ful och hade ett smörpaket i håret.. Läskigt långa hår på benen och så långa hår under mina armar att jag nästan kunde gjort en fläta.. Jag luktade som en hönsgård och ville bara gå och lägga mej...
La oss gjorde vi i våran säng och kollade på film! Fabian lyfte jag in i hans rum, men de andra 2 har sovit hos mej och nä jag har inte sovit bra... 3000 smällar uppkörd av Alfreds fötter i både armhålor, rumpa och mage. Mensvärka och torrhosta. Vaknade jag klockan 5 imorse och gick upp... Fy vilken natt...
Men som sagt, allt kan ju bara bli bättre!;-)
Nu har jag tagit mej en dusch, rakat mej och till och med satt lite färg i mitt ansikte! Känner mej en gnutta piggare nu! En gammal klänning från blingo som är så där perfekt att bara mysa runt i!
Snart kommer pappan i huset hem!
Ha ha, Fabian är verkligen en förvirrad 6-åring... Igår vid lunch sa han plötsligt: -Men? Vart är pappa då? Vi skrattade gott åt honom.. Lilla Fabian, pappa åkte klockan 7 imorse och du har inte märkt det förens nu... Är man så förvirrad i 6-års åldern? Jag har glömt bort...
söndag 17 april 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tusen tack för din kommentar!