Hur står man ut egentligen?

Ja den tanken for genom mitt huvud när jag gick en liten PW efter jobbet, mellan lämning på Fabians gympa och matlagning!

Hur pallar man kylan, mörkret och allt de gråa och trista så länge som vi gör per år? Helt galet när man tänker på det nu när solen strålar, fåglarna kvittrar och allt bara exploderar ute! Och varandra kotte kryper ut ur sina hus!!

Inte konstigt att man är konstant trött, grinig och hängig... De inser jag nu, 36 år ung! Ja de är aldrig försent att komma på något...

Alltså egentligen älskar jag vintern, men jag älskar oxå sommaren och värmen! Den här vintern som varit har ju varit bedrövlig... Mörk och åter mörk... Knappt några soltimmar alls..

I och för sig är jag jäkligt trött och sliten nu oxå... Men det beror inte på solen och värmen... Nä vet inte vad det beror på? Dessutom känns det jäkligt motigt med träningen just nu... Tungt är det, men jag puschar mej igenom den var dag iallafall och snart så ska de nog gå lättare igen! Bara att bita i de sura äpplet, de blir nog godare snart!;)

Ibland behöver man lite motgångar för att saker och ting ska gå lättare senare!

Ibland undrar jag varför vi väljer att bo i Sverige när man kan bo i ett varmt land året om med ljus och sol var dag och inte bara si så där 5 månader om året...;)

Nä nu ska jag inte tråka ut er med vädersnack... 

Humöret för dagen har inte varit på topp... Jobbigt är det när man känner en bubblande ilska långt där inne och man liksom inte riktigt kan ta på vad felet är..

Ja ja... Imorgon är en annan dag, förhoppningsvis en mycket bättre dag! Ja men så klart, solen och värmen har hjälpt till i massor att få mej på sååååå mycket bättre humör. Vill inte ens tänka på hurdan jag skulle varit idag utan solkysssar i ögonen och värme på min bleka vinternäsa?!