Om jag är bitter eller så? Mmmm, kanske det..;-)
Det liksom känns som att man får ihop livet genom SMS nu och att man delar på räkningarna...
Känner att vi skulle behöva åka bort tillsammans! Bara han och ja! Fly bort från allt, alla vardagsbekymmer, jobb, barn och ja allt det där som hör till den "vanliga" vardagen.. En weekend någonstans, bara vi, bara sova, äta, pirra, strosa, prata och bara vara jag och Jonas! Bara låta oss balla ur, bli fulla och älska i månens sken på en öde strand någonstans;-) Det bästa vore att åka en hel vecka till ett varmt land! Ligga vid havet eller poolen och bara prata och åter prata!
Men man kan ju faktiskt ändra sig! Det är precis vad vi skulle behöva nu!
Att de skulle bli skitarga på oss, gröna av avund om de nu någongång skulle bli en sådan resa.. Ja den smällen får man väl ta då...
Varför är man så löjlig när det kommer till sånt där? Ja att man känner sig ego om man reser bort en hel vecka med sin man för att bygga upp den där kärleken som liksom rasar lite ibland?
Kanske är det främst vi kvinnor som tycker och känner så? Eller?
Den här bilden togs när vi var på bröllopsresa på Teneriffa i april för 2 år sedan! Då hade vi hela ligan med oss och det var väl kanske inte den där totala avslappningen med 3 vilda ungar som var högt och lågt hela tiden;-)
Jag har så mycket på hjärtat och känner att jag skulle vilja skriva ännu mer om kärleken just nu.. Att den kan göra jävligt ont och hur fin den är.. Jo jag är inne i något slags stadium där jag är känslig som liten skör porslinshund och typ känner mej lipfärdig mest hela dagarna... Då liksom ägnas många tankar på det här med kärlek och förhållanden nu... Men nej, just nu känner jag att det kan bli alldeles för privat att skriva... Så är det, så då är det bättre att sätta punkt här!;-)
Förresten... Hur tänker ni när det kommer till att resa iväg helt själv som ett par och inte ta med sina kids på en resa? Dela gärna med er om era tankar!
Puss på er!
Åk iväg själva säger jag bara!
SvaraRaderaSå värdefullt att få tid, vara ensamma tillsammans.. Och handlar det om en vecka, 7 dagar. Året har i runda slängar 365 dagar.. You do the math ��
Jag har gjort så några år att jag åkt iväg utomlands med mamma och ett par andra tanter. Bara det, att få komma iväg, utan karl och barn, få lite sol, ingen man behöver ta hänsyn till eller ha ansvar för. Jag är typ världens bästa mamma och sambo efter den veckan ��
För oss är det inte ett alternativ. Finns ingen som kan ta hand om barnen. Så vi har inte varit utan dem på 13 år. Inte en endaste helg. Istället får man lappa ihop kärlek i små vardagsstunder o. om kidsen somnar tidigt en kväll ;) Gör det som känns rätt för er familj. Är resa utan barnen ett alternativ som passar er så varför inte? Kram Matilda Forslars
SvaraRaderahej. Absolut att ni ska åka själva. Era barn får göra och uppleva så mycket med er ändå. Vi brukar åka en långweekend själva på våren, ca 4-5 nätter. Det räcker för oss, brukar längta efter våra grabbar då, så en vecka skulle kännas för lång.. Eller ta en helg på hotell på hemmaplan, det har vi gjort i helgen, varit på spa. Det är ni värda, några dagar själva o ladda upp kärleken. Kram!
SvaraRadera