När lillebror snart växt om storebror...

 Jag får nästan en liten gnutta panik över hur stora mina barn börjar bli... Dom är så stora nu att jag snart inte orkar bära dem. Jo, då snyftar jag lite för mej själv faktiskt... Kan sakna den där tiden när de var så där små och deras små fötter kunde få plats i mina händer.. När tröttheten vakade som ett konstant ont öga på mej och man visste knappt om man hade sovit på natten eller ej? När barnen hade skrikit en hel natt och man skulle göra allt för att bara få en liiiten liiiten blund i lilla ögat. När den ena hade slutat, ja då började den andra... Jo jag kan sakna den tiden, jo för jag har ju glömt bort nu hur jobbig den tiden var... Man glömmer ofta bort jobbiga saker. Jobbiga och onda... Ja för hade man kommit ihåg hur ont det hade gjort att föda barn, ja då hade vi förmodligen bara haft ett barn.. Tur man glömmer bort!;-)
Vi har gjort det här med småbarnsåren, det har vi. Ja det säger vi i alla fall.. Jo jag börjar ju bli lastgammal, likaså Jonas. Så ja bebisfabriken är visst stängd nu.. Åh jo, det kan kännas i bröstet att den är stängd. Förmodligen känner man sig aldrig klar? Eller gör man? Inte jag... Hade jag fått välja så hade vi skaffat minst 2 barn till;-)
Men så har vi liksom fått tillbaka livet nu... Ja för det kan man ju faktiskt säga, även om det låter jävligt rått.. Fått tillbaka livet... Ja alltså jag menar, nu kan vi gå ut och gå en sväng ihop. Vi kan springa en sväng ihop. Vi kan åka ner och handla helt själva utan att ta med oss barnen. De vill helst vara hemma då, själva. Slippa vara med oss.... Som sagt, man kan ju vrida och vända på allt... Men ja, det var ju inte det som jag skulle skriva om denna regniga dag i januari!
 Nej det var ju hur stora mina små barn börjar bli... Douglas är bara ett huvud mindre än mej, samma storlek på fötterna...
Alfred och Fabian är nästan lika stora... Det skiljer bara ett par centimeter... Fabian väger 1 kilo mer och de har precis samma storlek på fötterna...

 Gissa vem som älskar att han har precis lika stora fötter som sin bror? Nej INTE Alfred... Han hatar att hans lillebror är lika stor som honom... Att Fabian väger 1 kilo mer än Alfred. Det stör honom inte alls.... Men att ha lika stora fötter? Ja det stör och det stör också mamman i huset som känner att det är lite jobbigt att behöva köpa "tvilling" kläder till gossarna... Nu kan de inte längre ärva efter varandra.. Nej nu mera kör vi samma storlek till dem! Bra eller ej? Ja, de kan ju i och för sig ha samma garderob! Ja man måste ju se det lite positivt!;-)

Alltså den här bilden! Tokälskar den! En bild på Alfred och Fabians fötter! Så mycket kärlek och liv! Älskar den!!