1 år har gått....

Idag är det ett år sedan du försvann från den här jorden och blev en ängel.. Ett helt år.. Det är ofattbart svårt fortfarande att fatta att du verkligen är bort. Att vi aldrig kommer att ses mer.
Jag tänker på dej så mycket. Tänker på dej ibland mer, ibland mindre. Ibland greppar jag telefonen när något sånt där sjukt dyker upp som jag bara måste messa dej. Sedan slår det mej: Det går ju inte....
Ibland kan jag tycka mej se dej i bilar... Men det är inte du. Det är någon annan...
För ett år sedan vaknade vi upp innan klockan 6.. Jonas hade vaknat av sig själv och låg och surfade på sin telefon när detta mötte oss... Jag vakande av att Jonas sa tyst: Fan! Då förstod jag direkt vad som hade hänt... Ovissheten som ändå uppstod. Var det sant? Eller var det inte? Alltså vi kunde inte riktigt greppa att du inte fanns mer....
Jag har ännu inte varit vid din grav. Det är inte likt mej. Jag jämrade mej lite om detta till Veronica... Du vet, vi kan ju ventilera allt och hela världen med varandra jämt och ständigt och så är det ju perfekt. För vi vet ju så mycket;-)
Jag hade ångest över att jag inte varit vid din grav. Jag fick till svar av min kära kloka vän: Att det ska du inte ha. Han är ju alltid med dej i tankarna. Att du går och besöker hans grav betyder ju inte att du inte saknar och tänker på honom.. Klokt tänkt...
På lördag tänkte jag ta med mej familjen till dej. Hälsa på dej och din nya sten...
Älskade Lasse... Du förstår inte hur saknad du är av alla här...
Livet har verkligen kastat om oss flera gånger om de sista åren... Varit med om sånt som gör så förbannat ont där längst in i hjärteroten...
Jag hoppas att du har det bra där uppe.. Ja för det tror jag att du är. Uppe i himlen och vandrar på molnen! Även om jag börjar tveka på allt med de där gud och gänget efter allt som har hänt så vill jag ändå tro. Tro på det goda att våra själar åker till himlen.
Och du, kan du göra mej en tjänst är du bussig? Kan du lära våra fina Peter att spela golf så lär han dej att bli en grym löpare och cyklist? Bra, deal! Du hade ett grymt pannben och gav inte upp, precis som Peter! Drick lite öl också det gillade ni!
1 år har gått och vi saknar dej såååååå!!

Sista midsommarafton med dej. Då visste vi inget. Vi visste inget om att ett STORT och äckligt cancermonster hade börjat växa sig stort inuti din kropp.. Vi märkte på dej att du var trött, hade lite ont i din mage. Men du var ändå glad! Alltid glad!!!