Han var mer som en hund än katt och han älskade att apportera hårsnoddar! Sprang efter dem och bar dem stolt i sin mun och så tillbaka, om och om igen!
Han sprang till dörren så fort det plingade och följde stolt med dem som kom in i lägenheten!
Han hade en alldeles underbar personlighet!
Han var innekatt och det fungerade kanonbra! Han följde med mej överallt i sin lilla bur, även om han inte alls gillade det och bajsade ofta ner sig själv och buren. Men han fick ändå åka med mej ibland, både på tåget och bussen när jag skulle till Jonas i Skövde!
Han fick följa med oss ner till Mellby där han strosade omkring ute och kände sig fri!
Men sen hände något... Han ville inte alls vara innekatt längre. Han ville så klart känna sig fri! Han hade ju fått smaka på det och det smakade förstås sååå mycket härligare, det kan jag ju förstå!
Vi skulle flytta till radhus, en hårt trafikerad gata. Jag vågade inte ha honom som utekatt där. Ville inte se honom bli påkörd, så han fick istället flytta ut till min mamma för 10 år sedan!
Han har gått där ute i skogen. Levt ett underbart liv och fått massor av kärlek av min mamma och Tommy och varit bästa vänner med hundarna!
I lördags hände något konstigt med honom.. Förmodligen en stroke... Han blev liggandes och vi visste att han inte skulle klara sig.
I söndags sa jag hej då, myste med honom, klappade och pussade hans mjuka härliga päls.
Han hade ett strakt hjärta. Men igår eftermiddags orkade hans lilla kropp inte längre med. Han dog...
Lilla söta Elvis. Nu är han i himlen och har det bra!
-Nu får han träffa Lasse, sa barnen! Och JA det får han! Lasse som älskade katter och älskade den här katten! Lasse var en av de få som kom ihåg hans födelsedag! Den 1 april skulle ha fyllt 16 år! Så jo, han har verkligen fått ett underbart och fint liv! Men ja visst känns det.. Jag har har fällt ett par tårar för lilla Elvis!
Åh vad sorgligt.. Men vilket bra liv han levt!! Han ör nog lycklig och glad uppe i katthimlen nu. Så skönt att han slapp vara sjuk oxå. Kram till dig. 💕
SvaraRadera