Detta som jag nu skriver kan vara jäkligt känsligt men jag skriver det ändå för att jag tycker att det är så!
Jag kan inte med föräldrar som ständigt säger till andras barn och tar parti för sina egna. När man är hemma hos "dom" och mina barn lånar en leksak så är det FÖRSIKTIGT på hög nivå som gäller. Men när "dom" barnen är hos oss, ja men då går det hur bra som helst att pilla sönder grejer och leka med allt. Ja, ja det var väl inte så farligt. Ni har ändå så mycket grejer.... När mina barn råkar göra något lite för hårdhänt på "dom" så säger de föräldrarna till. Men gör deras barn något på mina barn så blir det snabb. -Men de tål väl för de har så många bröder så han är väl härdad....
Ofta kan det vara så att Alfred som är mycket tålig kommer i slagsmål men det ändå inte är han som börjat. Då kommer de onda fingret och Alfred får ut för allt och föräldrarna tar barnen i knäet och tycker så synd om dem.... Jag tror att säger man - Det där gick ju bra. Upp och hoppa! Så blir det inte så stor grej av det hela...
Jag kan nog vara tvärt om. Jag tar parti för de andra barnen och skäller på mina egna. Jag tycker självklart det är mycket bra att "dom" andra föräldrarna säger till mina barn när det är något fel de har gjort för då tar det mycket mer, än när jag ständigt tjatar på dem....
Oj, oj vad detta blev invecklat. Förmodligen ingen som fattar, men jag fick ändå skriva av mej lite om hur jag känner inombords just nu;-)!!!
Jag hoppas att jag iallafall är en bra förälder till mina barns kompisar och hoppas att mina barn och deras kompisar kommer att hänga här hos oss på kvällar och helger! För det vet dom att alla är alltid välkomna hit och jag gör inte skillnad på någon!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bara för att dina barn råkar ingå i en trio med bröder så innebär det ju inte att de ska ta all skit och anses tåla allt...stackars Alfred han är ju absolut inte värre än andra, många gånger är nog han som får den första smällen, säger inget och ger igen och så får han skäll för att den andra ungen gråter... Jag tror de kan lösa många av sina konflikter själva utan att föräldrarna alltid ska lägga sig i, till en viss gräns förståss. Våra barn bråkar ju ofta när de ses men än så länge har ju ingen blivit allvarligt skadad fast att vi inte särar på dem och låter den bråka eller hur :D men jag håller med dig jag har också lättare för att säga till mitt särskilt om jag inte med all säkerhet vem som är boven i dramat. Ha en ROLIG helg!! kram
SvaraRaderaAlltid ett dilemma det där...värst är det när föräldrar tror att dem har "oskyldiga" barn men så är det dem som ofta startar bråk mm bakom ryggen på alla vuxna & se till att dem som brukar få ta skiten får ta deras med.../kram,Kate.
SvaraRaderaDU skkriver sååå bra. Gillar din blogg jättemycket. Måste in & läsa varje dag. // KRAM KRICKAN.
SvaraRaderaJag förstår precis vad du menar. Tycker också att det är jobbigt när man är hos någon och jag ser att barnet ofta gör dumma grejer men att detta bara tycks ske när mamman och pappan inte ser. Jag tycker inte heller om att behöva skälla på andras barn men ibland så måste man juh det tyvärr.
SvaraRadera