Du finns alltid med mej!

Det har nu gått 3 månader sedan du tog dina sista andetag här på jorden...
Det känns fortfarande fruktansvärt konstigt, som att du finns kvar här, men ändå är så långt borta... Du finns i mina tankar varje dag, minst en gång varje dag tänker jag på dej... Du kommer ofta in i mina drömmar och besöker mej. Du står allt som oftast här i vårt kök med händerna i dina byxfickor som du alltid gjorde...
Om ett par dagar skulle du fyllt 44 år... Den här gången kan jag inte messa dej eller plinga en signal på din födelsedag... Den här gången du fyller år får jag istället prata med dej genom mina tankar.

Det är så konstigt att man kan gå vidare.. Eller nej, egentligen är det ju inte det... Allt går, trots att man inte tror det. Man går vidare trots att det kändes som om våra hjärtan skulle krossas när du försvann från oss. Jag höll på att kvävas, det gjorde så ont...
Livet rullar på som vanligt nu. Visst är det lite konstigt på någotvis? Eller ja egentligen är det inte det heller, nä att det är konstigt. Det är nog bra... Du finns alltid med oss, även om du inte finns här fysiskt.. Att blicka framåt, ja det vet jag att du hade velat!

När vi var nere i stugan för ett par veckor sedan och jag kom in i farmors rum, ja de rummet som du alltid brukade sov i när du var där. Så kändes det konstigt.. Märkligt på någotvis... Jag kom på mej själv att stå där och grina.. Tårarna rann ner för mina kinder och snoren rann...
Sista gången du var där med mej och barnen var i somras, dom där jättevarma dagarna som var i somras. Du svettades så det pärlades i din panna. Som det alltid gjorde när du var varm eller åt varm och strark mat!
Du hade fått ditt cancerbesked, vi visste att du hade cancer men inte hur illa det var... Du kunde inte sova, du kunde inte äta och dina tankar var någon helt annanstans det märktes. Men mitt i allt de jobbiga fanns barnen där som en tröst för dej. Dom spelade kort med dej, busade och var som "vanliga". En helt vanlig sommardag enligt dom, men en fruktansvärd jobbig och smärtsam tid för dej och oss som inte visste då hur illa det var. Att cancermonstret hade spridit sig ut i hela din mage...
Dom dagarna du var där med oss, jag såg hur bra du mådde då! Du fick något helt annat att tänka på när Douglas fuskade med dej dom där sena kvällarna när vi spelade kort. När lugnet lagt sig och de jobbiga tankarna brukade komma för dej. Då fick du tänka på något helt annat!

Lasse, det går inte en dag utan att du finns i mina tankar.. Du fattas mej... Jag saknar våra sena wordfued kvällar där vi svor åt varandra, kallade varandra fula ord och skrattade rått.. Saknar att jag inte kan tipsa dej om de där extremt dåliga spelen som jag laddat hem, men som är så beroende framkallande och som du ALLTID fick lov att slå mej i. Du var en jäkel på att slå mej i alla spel, men lät mej vinna bara för att du visste hur sjukt dålig förlorare jag är;-)

Vänner, släkt och andra säger att man nästan ska börja vänja sig vid detta.. Detta att vänner och familj kommer att lämna detta jordeliv. Att vi blir äldre och äldre och att inte alla kommer att finns här för alltid.. Jag lyssnar inte på det örat, jag hatar döden, jag hatar cancer...
Vi är alldeles för unga för det här med döden, så de så! Vi vet en endaste sak här i livet och det är att vi alla ska dö någongång.. Men någongån ska vara när man är gammal och har levt et långt och härligt liv!

Och du cancerjävel, dra åt helvete! Jag hatar dej, HATAR!! Dra bort från jordens befolkning illa kvickt, ditt äckliga kräk!

Alla bäckar små.. Om vi alla försöker ge ett litet bidrag, ja eller stort! Så kan vi kanske en dag utrota denna vidriga sjukdom?! Om inte, så kanske vi kan forska vidare inom cancern och göra så många fler friska än vad vi kan idag!
Just nu har Ritz konditori i grannbyn Vaggeryd en insamling till minne av den underbara människan Carina som för 3 år sedan gick bort i cancer!
Idag är det lön, idag om någon dag kan ni lätta på plånboken!!!
Till och med den 1 maj kan man skänka 50 kr eller mer till insamlingen! SMS:a BESEGRA 36905 till 72988 . Skriv ditt namn efter insamlingens indnummer så syns det på gåvan! Annars blir din gåva registrerad som anonym.

FUCK CANCER!!