Att känna sig som en uråldrig gammal dinosaurie ...

Onsdag idag... Tiden går fort när man har roligt.. Eller ja, roligt och roligt. Grisar ska inte ha roligt... Ha ha, förlåt den grodan bara kom ur munnen...
Men i alla fall... Efter jobb och hämtning av grabbarna var det dags för thaiträning för Alfred i grannbyn.. Ungen totalvägrade.. Han skulle INTE träna idag.. Efter massor av tandagnisslan, skrik, gråt och sura miner gick han med på att åka dit OM vi, jag och Fabian satt där och väntade på honom medans han tränad! Absolut, så klart vi gör!
Ja jag är en sån där elak morsa som vägrar ge med mej.. Har man börjat en aktivitet, ja då får man också avsluta den resten av terminen! Dessutom VET jag att han älskar att vara där. Men just idag hann ju TV:n slås på och då hägrade förstås den mer än att åka iväg och träna.. Men se du, då kom häxan mamman fram och stängde av TV:n och de blev bråk mellan alla oss 4:a, innan Alfred till slut gav med sig för att åka och träna... Stress stress och iväg...

I alla fall så sitter vi där jag och Fabian... Några andra föräldrar och syskon är också där och väntar på sina kids... De flesta sitter där och är ganska så tysta. Alla utom en tjej på cirkus 16 år.. Hon sitter där och pratar i sin telefon.. Hon pratar ganska så högt och tydligt, hennes telefonsamtal kan liksom inte passera någons öron därinne... Hon har killproblem och de har bråkat.. Hon pratar både med sin kille, sina kompisar, samtidigt som hon chattar på kik, snapchat, sms och andra media samtidigt.. Hon är uppkopplad ÖVERALLT... Nätet nere i lokalen är inte så bra, hon säger att internet har damp där nere i källaren och hoppar ur hela tiden och hon får typ panik!!
Jag har fullt upp med att försöka messa med 2 personer samtidigt och får nästan inte ihop det, där och då känner jag mej ganska uråldrig.. Shit va dagens ungdom är aktiv ÖVERALLT, HELA tiden.. Stressande tänker jag...
Hon pratar vidare under hela den timmen vi sitter där och jag tänker: TACK gode gud att jag har gått igenom den där tiden som tonåring och början till vuxenlivet.. Jag skulle faktiskt ALDRIG vilja leva om det... Hon påminde på någotvis om mej själv när jag var i den åldern.. Liksom inte brydde sig så mycket, problem med killar, kompisar och hördes och syntes.. Hon var där med sina småbrorsor, hon verkade hjälpa till en hel del med dem enligt samtalen med killen och kompisarna, vilken tjej. Känns som om dagens ungdom inte hjälper till så mycket i dagens samhälle, eller?
Jag älskar att sitta och tjuvlyssna så där.. Jag kan inte rå för det.. Och för den delen kunde man ju heller inte undgå hennes samtal...;-)
De satt en annan mamma där och vi utbytte blickar med varandra och småfnittrade och jag är helt säker på att hon tänkte samma tanke som mej, shit va vi känner oss gamla;-)
Att man sedan fick känna sig som en uråldrig gammal dinosaurie var när Fabian kläckte ur sig en annan sak... Han berättade om Emilfilmerna, ja därav grisar ska inte har roligt grejen i början.. Ja i vilket fall som helst. När vi pratar om filmen och vad som händer där i säger jag att ja, men den filmen såg ju jag när jag va liten. Han spänner ögonen i mej och säger: -VA? Fanns den när du var liten? Du som är så gammal! Jo man tackar... -Förr i tiden när du var liten mamma vilka filmer fanns då? Herreguuud, de låter som om jag växte upp med dinosaurie ;-) *skrattar ihjäl mej*
Men återigen, jag är banne mej glad att den där tonårstiden är förbi... Den var verkligen inte så lätt när man blickar tillbaka på den, inte för mej i alla fall med känslorna rusande utanpå kroppen medans hjärtat ständigt kändes krossat eller nykärt!;-) Alla åldrar har sin charm liksom!
Liksom livets alla faser!;-)