Du kommer för alltid finnas kvar i mitt hjärta!!

Jag har under flera veckors tid gått och mått riktigt dåligt... Kommit på mej själv att helt utan anledning gråtit... Stora tårar som rullat ner för mina kinder...
En stor klump har bott i min mage och den har varit rå, hård och kall...
Känslan som har varit svår att ta på... När man börjar fundera på vad som är felet? Är jag gravid? Nej! Har jag PMS? Ja, de kan må så vara, men inte varje vecka den sista tiden... Har jag mens? Ja just nu, men inte haft de sista veckorna... Såna där konstiga känslor som man kan ha vid dessa tillfällen...
Jag börjar rota runt bland min känslor och kommer fram till att det kanske är de trista vädret som gör att jag mår som jag mår?!? Regn, regn och åter regn och så en himlans trist sommar på det med väldigt få soltimmar.. Kanske är jag deppig för det? Nä men jag känner ju glädje ibland och någon depression känns det ju inte direkt som jag är inne i?
Vad är felet då?
Då slog det mej som ett knytnävsslag i magen.. Det är stugan.. Det är vårt älskade smultronställe som ställer till min hemska klump i magen...
De är såld nu... Någon annan familj har köpt det... Det känns förjävligt... Men ja, jag måste ju bara acceptera att så är fallet...
Det känns som om jag förlorat en del av mej... En stor del av mej och det känns som om försäljningen av den tog en del av mitt hjärta...
Jag kan inte ens skriva om det förens jag börjar störtlipa här och nu.. Mina ögon fylls av stora krokodiltårar så jag knappt ser tangenterna... Det känns inte alls bra någonstans...
Jonas var nere förra veckan och besiktade den... Allt ok...
Han som inte visat en endaste känsla, tyckte det kändes konstigt, väldigt konstigt....
Själv känner jag mej förtvivlad och det gör så vansinnigt ont inuti mej... Nästan så att mitt hjärta går sönder...
Ja ja, jag vet, det är BARA ett hus... Släpp och gå vidare...
Men det är svårt, det är skitsvårt.. Vart ska vi nu fira alla våra långhelger på våren? Vart ska vi vara i påsk? På midsommar? Vart ska vi ägna hela våra semesterar? Nä det känns bara såååå fel...
Men nej jag kunde tyvärr inte hosta upp den stora summa pengar som behövdes för att köpa den och jag hann heller inte vinna på lotto...
Om vi en dag köper en egen stuga, där i Mellby?! Då kommer jag förmodligen att gå sönder varje gång jag går förbi vårt älskade smultronställe... Fy fan va ont det gör...
Om några veckor ska den tömmas.. Jag vet faktiskt inte om jag klarar av att följa med? Att säga hej då, det kommer göra alldeles för ont...
Tänk att detta älskade smultronställe kan ställa till det så mycket inuti mitt bröst.. Att det kan göra så ont? Eller kanske är det inte så konstigt? Det är ju där jag har hittat tillbaka till mej själv och min inre ro när det varit jobbigt... All den härliga glädjen som vi upplevt där! Alla skratt, alla vinkvällar, alla vänner som varit där! Vilka minnen vi bär med oss!
Det kommer nog ta ett tag innan de onda i bröstet försvinner.. Säkert flera år. Men jag tror på att prata om det. Prata och gråta! Det brukar vara den bästa medicinen för att man ska må bättre inombords!!

Jag kommer sakna mej sönder efter stugan.. Jag kommer sakna sönder mej efter havet, stranden och de mysiga uterummet och de stooora trädäcket...
Det känns förjävligt inuti mitt bröst just nu. Men jag låter de göra det...
Älskade smultronställe! Du kommer för alltid finnas kvar i mitt hjärta!!