Har precis landat i hemmets tysta vrå efter ett megalångt maraton jobbpass på snärta 14 timmar... Känns som jag har en bulldeg i huvudet;-) Jobbade först mina "vanliga" timmar och sen utbildning inom vårt datasystem monitor... Gud, nu kan jag ju allt... Äh, nähä... Känns som om jag är världens svåraste människa att fatta något. Men det går sakta framåt och jag är glad och tacksam att jag har såna toleranta och hjälpsamma kollegor som försöker få mej att fatta något och banka in all info i mitt huvud;-)
Jag är så där trött så jag skulle vilja lipa en liten skvätt. Ja gråta bör man... Fast att allt är så där jättebra så är jag ändå full av gråt... Jag tror jag ska gråta några glädjetårar! Japp för när jag kom hem nu trött som en liten gris, hade min älskade sambo städat hela huset och lagat mat! (Okej att maten är bland det äckligaste jag vet, men det är ju ändå tanken som räknas och bara jag slipper tänka på vad jag äter så ska nog morgondagens lunch gå ner... Kvällsmaten var nämligen en av grabbarnas favvorätt, blodpudding... *urk*;-))
Jag känner av halsen... Ont gör den, men jag blundar... Inte fan ska den ena bacillen ta mej när den ena jävulskbacillen nyss har lämnat mej...
Nu ska jag pusta lite och sen ska jag soooova!!
Puss på er och sov så gott! Det ska jag göra, jag lovar! ;-)
torsdag 6 december 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sov sött!
SvaraRadera