Har liksom nästan räknat dagarna så att jag åter skulle få gå och ta ett nytt! Kände att det liksom skulle bli skönt att få svart på vitt att något va knas med min sköldkörtel och att det inte är helt fel i bara huvudet och kroppen... Jo, för så känns det just nu. Att jag tror att jag bara inbillar mej att jag mår skit (och ja den listan vet ni ju vad som mer är fel på mej...), speciellt efter detta svar jag fick av min husläkare....
Nu är det ju inte så att alla jäkla symtomer bara försvann så där POFF bara för att inte provsvaret visade något. Nej! Jag mår fortfarande skit...
Känner liksom inte igen mej alls...
Jag gick in på min journal och läste att de senaste provet nu visade på 3.9.. Det hade alltså gått ner sedan förra gången då det låg på 4.7....
Nu är det så att just i det här landstinget så får just detta värde vara upp till 4.0... Så nej, det blir ingen medicinering... (I vissa län så får man ha högst 2.5... Konstigt kan jag tycka hur olika län kan ha olika värden? Men det kanske inte jag ska fatta?) Ja jag känner mej som ett hopplöst fall... Känner mej tom, irriterad, ledsen och förbannad...
Ska man på riktigt behöva kämpa? Ska behöva vara friskt för att vara sjuk?
Jag är verkligen inte den som är den som vill vara sjuk och klaga... Verkligen INTE.. Tro mej, jag kämpar fanimej varje dag för att verkligen inte säcka ihop i en pöl... Jag vägrar, vägrar visa att jag mår dåligt! Bara för att det inte syns utanpå, så kan man faktiskt må skit inuti....
Jag vet inte, men jag tror att det kan finnas speciellister på just det här med sköldkörelproblem i både Värnamo och Jönköping...?
Hade värdet legat på kanske 2.5. Ja då hade jag så klart få börja nysta i något annat. Men när det ligger så där på gränsen, ja då kan jag väl ge mej fan på att det är något fel på den sär jäkla körteln i halsen?
I vilket fall som helst så ringde jag barnmorskan i fredags och bokade en tid! Ja apropå att nysta runt på vad felet i mej kan vara? Kopparspiralen ska ut nu! Jag har stått ut i nästan 2 år med de helvetet. Nu pallar jag inte mer. Är det den som kanske är boven till att jag mår som jag mår om det nu inte är sköldkörteln? Den ska ju INTE påverka en.... Men det är de enda i min kropp som absolut inte borde vara där... Den har liksom aldrig funkat och sedan dag ett har den verkligen bara krånglat...
Hela muffen luktar ibland som en hel fiskfabrik (som jag själv upplever det) och det känns som om hela fiffi är i obalans ibland.... Blödningar lite då och då, mens 5-12 dagar... Känns som om jag har ägglossning 3 av 4 veckor och känner mej spänd och svälld över magen och molnande mensvärk.. Så jo något fel är det allt med den där grejen som är uppstoppad i mej! Sexlusten? Finns inte någonstans... Om jag kommer att sätta in något annat P-preparat? Aldrig i hela livet! ALDRIG! Inget kommer in i min kropp igen, inget!
Det finns inte på kartan.. Skulle det vara så att jag mot all förmodan bli gravid, ja men då är det väl menat? Det finns ju faktiskt kondom och sterilisering på män! Fast de sistnämna känns galet konstigt och fel på någotvis...
Som sagt, jag vrider och vänder på ALLT just nu och jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta åt allt detta?
På ett vis så känns det liksom som om vården inte riktigt tar mej på allvar, tyvärr... Frustrerande? JA, mycket....
Men jag ska ge sommaren och semestern på detta... Jag ska bara vara, se om det hjälper? Landa och försöka fokusera på mej själv ganska så mycket! Det kanske är det som behövs? Ja jag vet då inte?
Den som lever får se....
Och ja.. Ännu ett sånt där helt öppet inlägg.. Men ja, va fasen. Jag är väl inte mer än människa och kan jag hjälpa någon eller någon kan hjälpa mej genom detta! Ja men då kan vi iallafall ta varandra i händerna och försöka komma fram till något som kan hjälpa! Eller hur?;)
Skickar kramar till dig. <3
SvaraRaderaJa det är kanske den Kopparspiralen som ställer till med allt. Who knows?
Kan ju vara värt & kolla upp den.
Hoppas att du mår bättre snart.
Läkarna i Sverige har inte så stor vetenskap om sköldkörtelsjukdomar tyvärr.Jag fick problem med min sköldkörtel när jag blev gravid, fick levaxin men nu i efterhand så kan jag säga att jag var undermedicerad. Åt inget mer än vanligt och rörde på mig som jag brukade men gick upp över 35 kg.Tack och lov så har inte min son tagit skada av att jag antagligen har fått för liten dos. Under graviditeten träffade jag aldrig någon läkare utan jag fick ta blodprover hos barnmorskan som sedan skickades till specialistmödravården och dom skrev ut recept på levaxin. Efter förlossningen så träffade jag en läkare och han ville få ner mitt värde till 0.5 så idag ligger jag på det och äter en mycket större dos än under graviditeten.Finns en jättebra grupp på Facebook där folk är väldigt kunniga om sköldkörteln, sköldkörtelföreningen heter de.
SvaraRaderaHoppas du får ordning på måendet.
Låter inget roligt alls. Jag har provat de flesta preventivmedel även spiral men inget har fungerat för mig. Har alla barn jag vill ha så jag tyckte det var dags för mannen att dra sitt strå så han var och sterilisera sig. Smidigt kan jag lova, man kan vara spontan och samtidigt veta att här blir det inga barn. Kram kram
SvaraRadera