Du är så bra på över överraskningar!

Igår morse fick jag tanken att vi skulle åka till badhuset på eftermiddagen! Jag sa inget till grabbarna, för då visste jag att dom skulle ha tjatat hål i huvudet på mej och ständigt frågat hela dagen:-Nääär ska vi ååååkkkka och bada?? Så då är det bättre att vara tyst om sånt här, jag har lärt mej;-)
Så klockan 15:50 bad jag grabbarna gå och klä på sig och så satte jag dem i bilen och så åkte vi! Vart ska vi, mamma? Ska vi handla? Åhhhhh va tråkigt...
Så svängde jag in på simhallens parkering och då tittade Douglas på mej, jaaa vi ska bada!

 -Mamma, du är så bra på att överraska oss! Du är bäst!! Det glädjer ett mammahjärta, vill jag lova! Tänk att en sån pytteliten överraskning kan glädja sååå mycket, underbart!

Det var 3 myyyycket nöjda killar som låg mer under vattnet än över i nästan 2 timmar! Och tja, mamman var oxå ganska nöjd, vattendjur som jag är!

 En väääldigt suddig bild på mej in action...(Kanske tur det;-)) Men ja jag vet nog vart grabbarna har fått den genen ifrån att älska vatten!;-)
Vi hade verkligen en helt underbar eftermiddag!! Bara jag och grabbarna bus!

När vi kom hem väntade ett glas vin på mej och Jonas hade lagat middag, lyx!!
Det var trötta grabbar här hemma igår! Så här hittade jag dem i våran säng. Fabian hade somnat gott intill Douglas. Syskonkärlek när den är som bäst! Synd att dom inte kan vara så där gossiga mot varandra jämt... *hmmm*

Fredagsfika!

Vi brukar köra på fredagsfika här hemma, på ja just fredagar!;-)
Ett bra avslut på en lång vecka och en bra början på helgen!
Allt som oftast brukar det bli köpta fikagrejer. Den där tiden är inte riktigt med mej och hemköp gör så förträffligt bra fika. Så varför vara dum och stå och stressa och göra hemmagjord fika när dom är så duktiga på det i affären?;-)

Men idag har vi ju hur mycket tid som helst, så idag tillverkades "hemmagjord" fika till grabbarnas stora glädje! Det bästa med hela baket tycker dom nog ändå var när dom får slicka skålen med resterna av smeten!
Och varför sitta på stolarna när man kan sitt på bordet? Så mycket mysigare att sitta på bordet än på stolen, som dom själv uttryckte det;-)
Och jag är lika glad för det, eller ja, iallafall våra vita köksstolar, som nog annars hade blivit bruna istället för vita om dom suttit på dem;-)

Idag blir det sega chokladmuffins! Väldigt smidiga och göra och smakar förträffligt bra!
Nu inväntar vi fikagäster, prat och lek! En perfekt början på den här helgen!

Sega chokladmuffins

Du behöver:
2 st ägg
2,5 dl strösocker
100 gram smör
1,5 stk vaniljsocker
1krm salt
4 msk kakao
2 dl mjöl 1 tsk bakpulver

Gör så här:

Vispa upp ägg och socker till en porös smet. Blanda i det smälta smöret och de resterande ingredienserna och vispa till en jämn smet. Smeten blir ganska trögflytande. Häll i smeten i folieformar, ca 75% av formen. Grädda på 200 grader i mitten av ugnen i 10-12 minuter. Inte mer!! Även om det inte ser ut som om de är färdiga ska du inte låta dom gräddas längre. Du måste ju se till att behålla det kladdiga innanmätet ;) Ta ut dom och låt dom svalna lite. Ät som du vill, men jag gillar att servera dom med en skvätt vispad grädde, vaniljglass och lite hallon!

Det går självklar mycket bra att frysa in dem!

Den bästa tortyren mot sig själv är:

Att inte sova....
Jag har legat back med sömntimmarna i flera veckor. Har liksom inte lyckats få ihop dom hur jag än har vridit och vänt och när kvällen har kommit så har jag bara velat sova. Men då har jag legat och tvinnat bland lakanen och absolut inte kunnat somna.. Mindre än 6 timmar per natt och jag funkar mindre bra...
Den bästa tortyren mot sig själv är att inte sova. Jag funkar inte, blir knäpp och jag vänder hela jorden upp och ner och jag blir nästan lite mörkrädd för mej själv när den ena konstiga tanken efter den andra dyker upp i mitt huvud...
Men plötsligt händer det! Inatt har jag sovit 10 timmar! Lovar att det var underbart skönt!!! Precis vad jag behövde!
Igår ekade det tomt härinne. Det är inte ofta som jag inte bloggar på en hel dag. Men jag hade alldeles för mycket på mitt hjärta och kände då att det var lika bra att hålla sig härifrån så att jag inte skrev mer än vad jag borde...;-)
Idag är jag ledig! Mindre att göra på jobbet, så då passar det ju superbra att vara hemma denna fredag i oktober! Bara vara med grabbarna och mysa! Precis vad vi behöver nu, lite kvalitets tid tillsammans! Sitter och spånar på vad vi ska hitta på idag!?

Jag har som mål att prova min brudklänning var eller varannan månad. Ja bara för att hålla koll på att den passar... Jag vet, jag är knäpp. Men den är ett perfekt redskap för att hålla min vikt i schack! Och den passade prima ballerina ännu, till och med en liten aning stor över brösten, så den halkade ner.;-)! Gött!! (Ja eller kanske mindre gött kanske att brösten nu inte bara ser ut som två ursugna pungkulor, utan som mer som två pungar utan kulor...)
Jag har inte haft framme klänningen sedan the BIG day... Kan säga att den är mindre vit nu. Snarare går den i nyanserna brunt och orange;-)

Konstaterar...

Jag måste ha något mål, något att hela tiden sträva efter. Det har jag insett idag när jag tittade mej i spegeln och konstaterade att hela jag håller på att svämma över med kropps -och ansiktshår... Snart kommer jag att kunna knyta ihop håren på benen med armhåren till en vacker fläta...
För 2 månader var jag snyggare än vanligt. Jag höll mitt ansikte i "schack" och gjorde det fint var kväll. Ansikthåren rök av snabbare än dom hann komma dit, kroppshåren lika så och jag kände mej oftast fräsch.
Det är allt annat än vad jag är nu...
Och träningen, den gnager hårt inom mej. Ja att jag inte tränar alltså. Fast att jag borde.. Jag har 3 miljoner andra dåliga bortförklaringar och när alla är gjorda framåt 20 på kvällen. Ja då dör jag av utmattning i soffan...
Jäklar vilken bra toppform jag var i för ca 2 månader sedan, kanske mitt livs bästa fast att jag inte fattade bättre då! *snark*
Min kropp mådde bra och jag hade inte en tillstymelse till ryggont. Kan säga så här. Det har jag idag, konstant ont i både rygg och huvud...
Bara att konstaterar att jag MÅSTE ha något att sikta på, vara i bra form till och känna mej snygg. Som jag skulle göra inför bröllopet!
Jag håller på att förfalla, hela jag och bli till den fula skräcködlan till fru;-)
Jag konstaterar också att när jag hamnar på den där vikten, 66-67 kg som jag ligger på idag. Så liksom hamnar jag i en bekvämlighets zonen och jag liksom tänker: Äsch nu behöver jag ju inte kämpa på så mycket. Alltså, där måtte jag ju också konstaterar att jag rent av är dum i huvudet med det tänket.
PANG kommer det säga och dessa kilo kommer att sätta sig som världens största traktordäck runt midjan och så blir jag förbannad på mej själv för att jag inte fortsatte träna och stå i och så är jag åter tillbaka till ruta ett, eller kanske 4...

Vet ni vad jag gör nu? Jag gör allt annat än tränar, fast att min CT står och stirrar på mej från sitt hörn och skriker: -Hoppa upp på mej och kämpa din jäkla latmask...
Japp jag dricker lite rödvin tillsammans med Jonas. Det är ju ändå lill lördag;-)
Dessutom har min snälla man ställt en stor skål full med jordnötter framför mina ögon. Tack så mycket, tack för det... Tyvärr vet jag att tar jag en, så kommer det ryka ner minst 25 till...
Kvällens konstaterande: Jag borde gifta mej en gång per år för att få behålla tränings suget, det sunda tänker och att jag bryr mej om mitt utseende och inte ser ut som hej kom och hjälp mej;-)

*Trumvirvell*fanfar*hurrarop*

En dag försenad, men nu är äntligen vinnaren av de underbara kittet från Macadamia dragen!
Ett STORT grattis till dej:

Maila mej på karolinjohansson85@hotmail.com så att jag får dina uppgifter!
Till er andra som var med! Stort tack för att ni var med och tävlade! Deppa inte, för snart kanske det dyker upp en ny och spännande tävling som ni då kommer att ha chansen att vinna i!!
Man ska aldrig ge upp, det är mitt måtto!;-)

Far och son!

Jag har mååånga favoritbilder från bröllopet! Denna far och son bild är en av dem!
Den är så enkel, men den säger ändå så mycket! En trött och ledsen Alfred håller stora trygga pappa i handen! Kärlek!
Ja för ledsen var han vår lilla 5-åring, till och från hela vår bröllopsdag. Han började redan på morgonen, ville ha koll på vart vi skulle, när vi kom, när vi gick och när vi skulle ses snart igen...?
Det blev ju en del hit och dit under dagen. Han grät fler gånger, verkligen grät och ville inte släppa oss med blicken...
När vi sa hej då på festen, blickade han bakåt hela tiden och höll sig för gråt. Men han hade en helt fantatastisk kväll med bästa kusiner, kusiners kusiner och världens bästa barnvakt Eva! Han pratar fortfarande om den kvällen!
Vår lilla älskade Alfred!

Vart tog min vassa tunga vägen??

Jag har så länge jag kan minnas haft ett sjuhelvetes humör. Så där hemskt så jag liksom inte vetat vad jag vräkt ur mej och det nästintill svartnat för ögonen av ilska...

Min tunga har alltid varit vass, huggt som en kobra om det inte passat lilla mej. De där samvetet efteråt var heller inte så farligt. Jag ryckte mest på axlarna och tja så kan det gå liksom...

Jag stormade ofta upp, blev röd av ilska och fräste på vem som helst. Jag brydde mej liksom inte så värst mycket om det så var en arbetskompis, vän, släkt eller granne. Tyckte jag så, ja då tyckte jag så och alla andra var typ dumma i huvudet...

Ju äldre jag har blivit, så har jag förstås också blivit kokare! Jag tänker oftast efter innan jag gastar ur mej saker och ting. Jag vill helst inte trampa någon på tårna, utan tassar lätt och försiktigt Ja oftast, kanske inte när det gäller till Jonas. För då gallskriker jag som jag vill och känner för;-)

Den där sylvassa stenhårda tungan än nu nästan ett minne blått, ja ok den kan visa sig ibland. Men inte alls så ofta som den skulle behövas... Den har blivit len som bomull och istället för att hugga som en kobra, blir jag istället alldeles till mej och små droppar i ögonen letar sig fram i ögonvrårna och jag börjar tjuta...

Vad har hänt?

Dom senaste veckorna hade jag verkligen behövt den där sylvassa tunga, kunnat bita ifrån så in i helvete i många situationer.. Nej istället blir jag som en liten flicka i förstora kläder, ynklig, tänkande och ledsen...

Jag skulle verkligen behöva vässa tungan, kavla upp ärmarna och säga både ett och annat till flera människor här på vår runda jord. Säga precis som jag tycker...

Nä istället ligger jag på kvällarna och tänker, tänker och tänker lite till hur i fåglarna jag ska formulera allt. Sedan rinner allt ut i sanden...

Allt är relativt... Allt är på gott och ont.. Att ha den där sylvassa tungan och att inte ha den, allt är på gott och ont...

Att kunna styra över sin aggressivitet och kunna diskutera och tycka, utan att bli arg som ett brinnande bi. Det är också ganska så skönt ibland... Men ibland önskar jag att det där arga biet flög in i min kropp lite oftare i vissa stunder här i livet... Men så klart bara ibland, det hade varit skönt!

HoooHoooo, vart i hundan tog den där vassa tuffa Karolin vägen? Jag får nog försöka locka fram henne och sedan ska jag banne mej säga både ett och annat ord till flera av dessa människor på vår runda jord och jag ska INTE gråta och jag ska inte få dåligt samvete, så det så!

Ok, bilden... Tja den bjuder jag på... Det var den bästa jag fick till ikväll... Känner mej lika snygg som jag ser ut och den vassa tungan är verkligen ett minne blått . Hej tönt!;-) *ha*ha*

Jag hade ett mål!

Jag älskar att jag har den här bloggen! Ja dels för att jag kan dela med mej allt och hela livet för er. Dels att jag kan gå tillbaka och titta vad jag gjorde för nästan precis 3 år sedan!
Vet ni vad ni gjorde då, för 3 år sedan? Nä just det! *fniss* Det vet jag!
Jäklar va gött det är är att bo i ett glashus (som min kära man kallar den här bloggen, familjen, mej, oss, huset och allt som har med mej och alla runt om mej att göra! Här sparas inte på några hemligheter och jag älskar att dela med mej allt!;-))
Iallafall klickade jag mej runt här på bloggen och kom till ett inlägg som jag skrev den 14 oktober 2010!
Jag hade ett mål och det målet var att få på mej mina smaljeans igen! Ett par jeans som jag hade köpt si så där 2 år efter att jag fått Douglas när jag då tyckte att jag var som smalast!
Då, den 14 oktober 2010 såg det ut så här... (Och HÄR kan ni läsa det gamla inlägget!)

Det fanns inte en chans i världen att jag skulle få ihop dem. Jag fick inte ens upp dem över rumpan och min kropp hade en stor liknelse med en lastbilschaufförs kropp, right? ;-)

Och den som spar han har och kämpar för sina mål! Tada: Titta vad jag hittade ute i förrådet, mina smaljeans som nästan har blivit ett par baggyjeans!
Jag får in TVÅ knytna nävar och för 3 år sedan fattades det mååånga centimeter för att ens kunna knäppa dem!
Allt går, bara man vill! Kan jag, så kan du!! Jag hade ett mål och jag klarade det! Allt har sin tid och allt tar sin tid!
3 år mellan korten och fuck vad det känns bra!!

Rekord....

Jag är extremt trött just nu... Det känns som om jag liksom inte hinner vakna till liv på dagarna, förens det åter är dax att gå och lägga sig.. Känner mej som en zoombie i huvudet och en light version av förkylning har suttit inuti min kropp i en vecka nu. Men bara så där på ytan, med lite halsont, huvudvärk, värkande kropp och ja ett konstant trötthets syndrom..
Helst av allt skulle jag bara vilja lägga mej under täcket och ligga där hela dagarna. Men jag vet ju hur rastlös jag skulle bli, så det kanske är en dålig idé;-)
Jag har inte känt av hösten så mycket förr... Att jag nästan blivit deppig. Men nu gör jag det... En hemsk känsla har bosatt sig i kroppen och den vägrar försvinna. Trots hot och våld och det är sjukt jobbigt vill jag lova..
Det är inte bara jag som är extrem trött av mej... Nej även Alfred och Fabian är det...
Ikväll slog dom rekord och somnade klockan 18:30 i våran säng. Som tur var, hann de både få i sig kvällsmat och tandborstning...
Dom sover extremt mycket nu, minst 12 timmars pass per natt! Verkligen skönt för dom små trollen och jag klagar inte;-)!

Sången!

Det var inte det lättaste att komma överens om sången i kyrkan. Vilka låtar ville vi ha? Jag hade Inte utan dina andetag som nummer ett. Men sedan när vi började gå igenom låtar, så plötsligt kändes den så himla vanlig och prioriterades bort och istället valdes den till bröllopsvals på kvällens fest!
När vigseln precis hade börjat och det blev så där knäpptyst i kyrkan och alla hade satt sig på sina platser. Gestikulerade prästen åt oss att vi skulle vända oss om mot gästerna. Mmm, nickade vi men fattade inte. 3:e gånger visade hon med hela sina armar att vända på oss. Den sista gången ramlade polleten ner hos oss och vi vände oss till slut om och fnissade högt!

Fina, vackra och superduktiga Sofie sjöng så varje hårstrå på våra kroppar stod rakt ut och tårarna rann ner för våra kinder!
Vilken fantastisk röst den tjejen har, så mäktig, klar och hög!
Som sagt, efter mycket övervägande (lite bråk och röstning) valde vi: Sången till friheten och Evighet (den lugna versionen) Och det var verkligen våra låtar!! Vilka texter!!

Evighet framförde Sofie när vigseln nästan var slut. Mina tårar rann och jag hade inget att torka med. Näsan rann, tårarna rann och jag stod där framme och kände hur jag snyftade högt! Sååå vackert!!
Min pappa filmade när Sofie sjöng. Men vi har ännu inte lyckats få dom filmerna till oss. Men jag lovar, den dagen jag har dem i mina ägor. Så kommer ni att få höra på denna fantastiska tjejs röst och underbara sånger!

Om jag hade en vecka kvar att leva...

Jag satt och tittade på en film i eftermiddags och den handlade om en kvinna som fick reda på att hon skulle dö om en vecka!
Ingen sjukdom, inget sådant. Utan en uppenbarelse om att hon skulle dö om en vecka. (Ja det var ju bara på film, så en sån där uppenbarelse är ju kanske inget som man ska bry sig om i vanliga fall... Men ändå)
Förstås fick hon panik och började tänka på vad hon skulle göra sin sista vecka i livet?
Den tanken fick jag oxå. Tänk om man fick reda på att man hade EN(!!) vecka kvar i livet, en liten vecka. Vad skulle man göra med sin sista vecka i livet om man var helt frisk?
Ja den tanken vill man ju förstås absolut inte tänka på egentligen. Men jag kunde ändå inte låta bli att liksom tänka den tanken ändå, hur skrämmande den än må vara....
Ja för döden, det är något som skrämmer skräck i mej... Har alltid varit rädd för den så länge jag kan minnas och jag försöker att inte tänka på den för då blir jag knäpp och gråter mej hysteriskt röd i ögonen...
Men iallafall...
Jag "lekte" lite med den där tanken ändå, om man nu skulle få den där "domen" att bara ha en vecka kvar av sitt liv här på jorden. Vad skulle jag göra?
Det är så lätt att slänga ur sig så som, jag skulle resa, uppleva saker och njuta! Så klart jag skulle. Men hade man bara en fjuttig vecka så hinner man inte komma så långt och absolut inte hinna njuta så mycket som man skulle vilja... Och varje sekund, minut, timme och dag är ju sååå värdefull. (Som så klar den alltid är nu med!)
Jag skulle ta med min famil, släkt, alla mina nära och kära vänner som ständigt finns runt mej. Jag skulle ta med dem till havet där vi skulle campa, ALLA. Vi skulle bo ihop, äta, dricka, ta kort, titta på gamla kort, minnas, skratta, prata och vara uppe dygnet runt.
Jag skull skriva milslånga brev till mina älskade barn som dom skulle få öppna ett för varje år, vid högtider och den dagen dom gifter sig!
Jag skulle sprida så mycket kärlek och värme!
En vecka av ens liv säger bara POFF nu. Livet bara rullar på och ibland känns det som om man knappt hinner andas mellan dagarna och veckorna och ibland undrar jag vad man håller på med alla ständigt måsten jämt...
Tänk om DU fick reda på att DU bara hade en vecka kvar att leva? Vad skulle DU göra av din sista vecka i livet då? Berätta för mej!

Pssst...

Ni missar väl inte att tävla? Sista dagen imorgon! Så stick in HÄR vettja och vinn världens bästa produkter för ditt hår!!
Är man inte med och tävlar, kan man heller aldrig säga att man aldrig vinner, så köööör!!

Pannacotta med smak av Ahlgrens bilar!

Gårdagen spenderades på bästa sätt! I härliga vänners lag, god mat, dryck och chill!!
Jag drack 2 glass rött, tadad: Inte dålig idag! Bara att acceptera att jag INTE tål rödvin mera. Såååå surt, med tanke på att jag älskar det!
Jag hade lovat att fixa efterätten till kvällen! Jonas hade hört att man kunde göra pannacotta av Ahlgrens bilar. Jag som måste testa allt, fick ju så klart lov att testa detta och ta med mej!
Om det var gott? Både ja och nej. Det kunde ha smakat lite mer bilar. Så nästa gång ska jag dubbla antalet bilar, ta mindre grädde och fylla upp "smeten! i nubbelglas istället! Men jag kan verkligen rekommendera detta att ha som en liten efterrätt när man är så där sprängmätt, men ändå är sugen på något extra! Och det förgyller ju ögat oxå, med denna färgprakt, grönt, vitt och rosa! Och är man en sockerhora som försöker att inte äta godis, så lovar jag att detta satt som en skön härlig smäck i magen och kroppen jublade och smaklökarna skrek av glädje för varje sked som jag tog!!
Skitlass bildkvalitet, jag vet... Och glasen ser ut att vara skitiga. Men jag var inte så säker på handen när jag skulle hälla i smeten  i glaset vilket resulterade i att kanterna blev kladdiga och jag började torka och det blev ännu kladdigare... Men allt kan ju inte vara så perfekt hela tiden;-)

Pannacotta med smak av Ahlgrens bilar!
1 påse Ahlgrens bilar
4 ½ dl vispgrädde
Grön och röd karamellfärg
Sortera ut 15 bilar av varje färg. (Ännu fler för att förstärka smaken, enligt mej!)
Mät upp 1 ½ dl grädde och 15 bilar i en kastrull.
Smält bilarna i grädden på svag värme. Sila och fördela i 4 glas. Ställ i kyla 1 timme. Upprepa med de två kvarvarande färgerna, så att det blir tre lager.
Färgerna kan förstärkas med karamellfärg.
Alla recept är beräknade som smårätter för fyra personer

Dagens (än så länge...)

• HAR: Slumrat en stund på soffan (läs en minut innan jag väcktes av Jonas som undrade om vi hade en tårtspritser hemma...) Tack för det!! Skönt var det, i den minuten iallafall...
• GJORT: Varit på byns marknad, träffat folk, fikat, köpt plastika onödiga leksaker till barnen som dom lekte med i cirkus 2 minuter. Sedan var dom inte roliga mer... Köpt höstblommor och pimpat så fint både ute och inne!
• LUKTAR: Inte mumma under armarna. Men snart kommer jag lukta som en sommaräng när jag har duschat!
• FIXAR: En smarrig efterrätt tills ikväll! Det ser galet farligt ut, hoppas verkligen det blir bra och smakar gott!!
• SKA: Snart iväg på en dejt till fin vän, dricka bubbel, prata och låta ungarna leka (Karlarna + dom äldsta barnen är på hockey i Jönköping!)
• UNDRAR: Vart fan min karaktär med mat och träning har tagit vägen? Den har sprungit och gömt sig under den största sten i skogen och vägrar visa sig... *suck*
• VILL: Ha en ny garderob, trots att jag har väääldigt mycket kläder i min garderob. Men just nu känns det som om inget sitter bra på min kropp...
• Känner mej helt skakig i hela kroppen... JA jag har ätit bra! Men den är väl i chock att bara vara som den fått nu under eftermiddagen!
• CHOCKAD: Över att Fabian och Alfred har varit sams hela eftermiddagen! Inte ett knyst från dem? Har inte behövt leka fredsmäklare en endaste gång! Plötsligt händer det!!
• BLIR: Galen på denna dator och slänger ut den genom fönstret snart... Har suttit i 30 minuter nu och försökt skriva detta inlägg och den bara krånglar. NEJ!!! Jag har inget tålamod, speciellt inte med tekniska saker, sånt ska bara funka!!
• NU: Måste jag sätta lite eld i baken! Om 30 minuter ska vi iväg!!
• ÖNSKAR. Er en underbart trevlig lördagskväll!!

Moi to day på markanden! Iförd mössa, vantar och halsduk! Ganska ok med hösten iallafall! Vad jag håller upp för märken och vad det står på dem? Feminist! Fick lov att reta Jonas lite;-) Tänkte först sätta dom på mina bröst och gå omkring med. Men nej jag kände att jag inte ville förstöra jackan;-) *fniss*

Inventering!

Vaknade innan kl 5:30 imorse. Nej, nej inte av mej själv. Utan väckarklockan skrek på mej att masa mej upp!

Jag var trött som en svullen gris och det var knappt jag fick upp mina ögon.

Jag ligger back på sömnkontot sedan flera veckor tillbaka och kroppen skjuter mej snart om jag inte sover ett långpass snart. Ja iallafall fler timmar än 6, som jag nu allt för ofta bara sover per natt... *snark*

Men nu är jag här, ja på jobbet!!

Inventering står på att göra listan idag.. Men vi har jobbat på bra, så snart får vi gå hem!!

Alltså det är ju så klart inte så här jag jobbar... Nej jag är flitig som en liten ättrig myra...

Ni som förstår humor och ironi kan skratta åt bilden. Ni som inte fattar bättre kan ju sprida i vindens ilande fart att jag ligger och sover på skrivbordet när jag egentligen ska jobba... Ja för många skvaller kärringar/ gubbar finns det i vårt avlånga land, måååånga...Men ja mer om det tar vi en annan dag!!

Nu kallar mina siffror och järnbitar igen! Dax att pipa iväg och jobba en liiiten stund till!!

Sen tar jag oxå helg!!;)

Dom hängde på dörren!!

Jonas är bortrest, men kommer hem ikväll. Så för ovanlighetens skull lämnade jag barnen på förskolan/fritids innan klockan 6:30 imorse! Det gick utan förväntan mycket bra att få upp alla tre, utan ett knyst!
Men shit alltså vad det är jobbig att lämna på mornarna, i känslornas värld alltså! Tidigt på morgonen och dom springer in på sina avdelningar, ger mej tusen kramar och pussar och så gick jag och dom vinkade och var glada! Men ändå så kändes det så jobbigt och konstigt...Nä jag vet inte vad det är med mej? Men jag är jäkligt känslig just nu och lipar för allt. Hade jag inte vetat bättre, så hade jag trott att jag är gravid så känslig som jag just nu är.. Men nu är läget så att jag inte är jungfru Maria, så då kan vi utesluta det!;-)

Det har väl inte gott helt obemärkt förbi att det är kanelbullens dag idag!? Nä, det kan man inte ha missat;-)
Imorse när vi kom ut hängde det en bullpåse på våran dörr med nybakade kanelbullar! Jo då, sån lyx har vi det! Min snälla mamma hade varit förbi här sent igår kväll med en påse innan hon börjat jobba! Tusen tack!
Så nu har vi mumsat i oss av dessa godingar! Barnen grät för att jag ALLTID kommer och hämtar dem precis innan dom ska äta sitt mellis på fredagar och då serveras det allt som oftas pannkakor! Men kanelbullarna var snäppet bättre än pannkakorna tyckte grabbarna! ;-)

Jag har köpt min egen ros bukett! En fin helgbukett kan ju vem som helst bli glad för! Och dessa fina 10-pack rosor ger jag 29 kr för här i byn och dom håller lääänge!
Nu sitter jag här och kliar mej i håret, vad ska vi äta ikväll? Vad ska ni äta?? Ge mej massor av förslag! Ja INTE taco då förstås... Börjar bli en gnutta tjatigt med taco var eviga fredag...;-)

OCH!! Ni missar väl för bövelen inte att tävla om det underbara kittet från Macadamia! Deltar man inte, kan man heller aldrig säga att man aldrig vinner! Så in med er och tävla nu vettja!!! HÄR kommer ni till tävlingen!!

Vad vore jag, utan deras andetag...?

Jag känner att jag snart stupar, stupar i tårar och dåligt samvete...
Under fler veckor har det varit helt galna stressiga vardagar och vissa dagar har jag knappt träffat kottarna på en hel dag... (Och mitt i det pusslar jag och Jonas ihop ett schema och träffas heller knappt aldrig, ibland möts vi bara i dörren, pussas och säger hej! Ska livet vara så här?)
När vi ses jag och kottarna, så bara gnäller vi på varandra och jag hör mej själv vara som en repig gammal skiva som hakat upp sig gång på gång... Tjatar och gnatar hör till vår vardag, varje dag...
Hur jag än vrider och vänder mej så har jag dåligt samvete och hade jag kunnat klona mej i 3, så skulle jag gjort det ögona böj!!
Det gör mej ont i hjärtat att känna sig som en konstant dålig mamma.
Ikväll kände jag att jag måste ta kommandot över detta innan alla vi går sönder av stress, gråt, tjat och bråk...
Så jag överraskade grabbarna med popcorn, läsk, inga måsten och så har vi suttit i 2 timmar framför Bolibompa tills grabbarna somnade i var sitt hörn!
Inget bråk, inget tjat och jag fick höra det bästa jag vet att få hör: -Mamma, du är bäst! Det klingar fantastiskt skönt i mina öron just och jag växte flera meter! (Eller så kanske man kallar det att muta kidsen? Men nej, jag kallar det att berömma dom genom att visa denna uppskattning en vanlig dag mitt i veckan!)

Sedan somnade gossarna gott i soffan och jag har nu egentid för mej själv! Bara vara, andas och skita i alla måsten!

Vad tror ni jag gör då? Jo jag surfar runt, kollar instagram och hamnar på bloggar som får mina tårar att spruta ut... Cancerbloggar, cancermonster som tagit sig in i små barns kroppar... Jag mår inte väl att läsa såna, men ibland måste jag göra det. Måste läsa för att inse hur i helvete bra vi har det, friska, krya med vardags tjafs!
Gud vad jag älskar dessa tre! Dessa tre som gör att jag sliter mitt hår dagligen av deras bråk, dessa tre som får mitt hjärta att smälta, dessa tre som får mitt hjärta att verka varje dag av dåligt samvete, dessa tre som jag älskar mest i hela världen!
Vad vore jag, utan deras andetag....?

Så otroligt charmiga!

Häromdagen länkade en vän på facebook en blogg om lampor. Jag blev förstås sugen och surfade in där! Jag blev helt galet förälskade i dessa lampor, så otroligt charmiga!
Lamporna är inget som finns på lager, utan dom gör Emma (som tillverkaren heter och dessutom kommer från Malung!!;-)) när man lägger in en beställning. Ingen lampa är den andre lik och alla är unika! Häftig grej, häftig tjej!
Jag blev helt såld på dessa snyggingar och nu vet jag precis vad jag ska önska mej när jag fyller år! Tänk att ha någon av dessa tak-kronor ovanför sängen och 2 sänglampor på väggen till en rubust vitlaserad vägg i vårt blivande omgjorda sovrum (ja en dag ska vi ta tag i det äckliga fula rummet, men jag vet inte om det blir i år eller om 5 år. Den som lever få se!!;-))! Oj oj oj va snyggt!
Emmas blogg hittar ni HÄR för mer inspiration!

Ni klämmer väl på brösten?!

Oktober månad har vi kommit in i och det vet nog dom flesta av oss vad det innebär, ja just det den ROSA månaden!!! Vi kan hedra, vi kan bidra, vi kan skänka och vi kan tänka på alla som har blivit drabbad av bröstcancer, som är drabbade och som inte längre finns hos oss...
Jävla vidriga sjukdom, den sjukdom som äter upp oss inifrån... Fuck cancer...
Det är viktigt för oss kvinnor att klämma och känna på våra bröst. Jag är tyvärr väldigt dålig på det trots att jag lovat så länge att bli bättre på det. Jag sveper över skinnpåsarna lite då och då, men går tyvärr inte igenom dem så grundligt som jag nog borde...
Men jag har en man som är väldigt duktig på det och klämmer och känner i tid och otid på mina bröst, löövlie!;-)
Så kläm och känn mera flickor, pojkar, kvinnor, män, damer, herrar, tjejer och killar!

Linda, fina tuffa Linda som inte längre finns hos här på jorden. Hon fick många av oss att spärra upp våra ögon för just bröstcancern...
Brötscancern tog hennes liv i mars 2011 och jag tänker på henne ofta hur hon kämpade månad efter månad med cancermonstret i sin kropp. Hon var precis som mej, mitt i livet med 3 små underbara pojkar!
Hon har en insamling, HÄR. Klicka gärna in och skänk en slant!!

Dessa bilder är mitt bidrag för denna rosa månaden! Jag bjuder på mej själv helt klädd i ROSA, från topp till tå, yeees!;-)
Nu vill jag att ni visar upp en rosa bild på eran blogg, instagram, facebook eller vart som helst. Ett slags bidrag till rosa bandet och bröstcancern och att ni visar att ni bryr er! Är ni med? Klart ni är;-) Nu kör vi tjejer och killar!! Och glöm inte att skänka en liten slant oxå!!
Sedan kör jag en favorit i repris sedan förra året. Jag lovar jag att skänka en krona för varje kommentar som jag får in på detta inlägg. Pengarna kommer att gå till bröstcancerfonden! Så se till att kommentera nuuuuu!;-)
Många bäckar små....

Han försökte iallafall....

Jag tände lampan i tvättstugan igår kväll, pekade åt Jonas att ta hand om tvätten med alla fotbollströjor som hängde där på strecket och har gjort ett tag...
Han förstod nog inte riktigt min pik utan istället utbrast han: -Åh ja vad snyggt, har du hunnit gjort det nu ikväll?
What??? Jag tittade undrande på honom och undrade vad han hade sniffat in i näsan på mötet?
-Vad pratar du om frågar jag och ser ut som ett frågetecken?
Jag får till svar: -Ja men hade du inte bytt gardinen i tvättstugan? Kära lilla vännen, den gardinen har suttit uppe i över 3 år, så nä det var inte den jag ville visa dej. Utan det var en pik att du skulle vika ihop alla fotbollströjor...
Ja ja han försökte iallafall låta positiv och tro att han såg något som jag hade gjort!
Så nästa gång jag köper något nytt här hemma eller byter gardiner så lovar jag att inget säga till honom, så får vi se hur länge det tar för honom att reflektera att det är nytt eller bytt! *asg*

Jag känner mej misslyckad....

September månad hade jag som MÅL att slå augustis resultat som var över 20 mil i löpardojjorna, PWs och på CTn!
Kan väl säga så här: Fuck oxå... September har varit en mycket tuff månad. Inte mycket träning alls. Jag har lycktas skrapa ihop en, EN(!!) stackars morgon promenad. EN!!!
Jag har ingen energi, den är slut, borta, finns inte mer. Jag ORKAR inte, jag har ingen motivation, jag är skitslut...
Run keeper tyckte till och med att jag var en snigel denna vecka/månaden och jag kan väl nästan hålla med...

Jag vet inte vart all motivation tog vägen? Kanske tappade jag bort den i kyrkan, längst altargången den 31/8? *fniss*
Några step up pass, innebandy och en himla massa spring på jobbet. Det är allt jag lyckats knåpa ihop den här månaden och fy fasen vad jag känner mej misslyckad...
MEN (om jag nu ska ha en dum bortförklaring som alltid känns en gnutta bättre.), just nu känns det som om jag har fullt sjå att hålla huvudet ovanför vattenytan och göra så att inte hela den flytande skutan hemma ska sjunka... Det är inte bara jag i familjen, nej vi är ju fem! Fem stycken som har olika aktiviter i olika former och är det inte aktiviteter, så har det varit möten hit och dit och jag/vi har inte varit hemma förrens efter 19:30. Då ska det lagas mat, hänga tvätt, läxläsning och sova lite innan det åter är dax för en ny dag... Långa dagar, JA!
Sedan har jag ju mitt skit lår... Seriöst jag borde nog gå och fixa till det och kolla vad felet är? Något hände ju för över 2 veckor sedan. Sedan har det blivit bättre och bättre men känt i vissa rörelse att det gjort ont. Igår på barngympan skulle jag springa och gjorde något, PANG jävligt ont igen! Jag blir tokig...
Oktober månad ska bli en bättre träningsmånad, jag lovar.
Heja mej!!!
Min kropp mår verkligen inte ett dugg bra av att jag inte tränar. Nej ryggen gör ont, jag är på konstant dåligt humör, jag känner mej svullen, trött jämt och sover kasst... *snark*
Någon som hänger med på tidig morgon PWs på vardagar runt 5 tiden i ganska snabbt tempo? Säg bara till, jag behöver just nu någon som kan piska mej hårt i stjärten så att jag kommer upp och ut från min varma och sköna säng!!

10 år av saknad...

Det går alltid en ilning längst min ryggrad när jag öppnar upp denna grinden. Grinden som går dit min kära svärfar ligger och sover gott!
Ilningen längs ryggraden väcker många känslor, både kalla och varma....

Idag för 10 år sedan somnade en STOR människa in och blev en underbart vacker stjärna på vår himmel! För 10 år sedan när vi fick det där samtalet tidigt tidigt den där krispiga först oktober morgonen och slängde oss i bilen ner till Skillingaryd. Då, våra liv helt kastades om och allt blev som en enda stor svart dimma att vandra igenom...
Mina fina svärfar blev inte mer än 62 år, hans hjärta slutade att slå och hans fanns inte mer....

Jag och grabbarna åkte dit nu ikväll, precis när det började skymma! Himlen var otroligt vacker och jag vet, jag vet att Frank lyste upp den så där fantastiskt vackert bara för våran skull där han satt på sitt moln och tittade ner på oss!!
Alltid lika många frågor från barnen. Vart är han egentligen? Bor han i himlen? Ligger han här under våra fötter och har blivit ett skelett nu? Vad händer när man dör? Jag säger bara vad jag tror och jag tror att man hamnar i himlen när man dör och där är det så vackert!
Alfred hade målat en sådan fin teckning på farfar och ett hjärta!
Det är så härligt att han finns kvar i våra minnen och att vi pratar om honom så ofta, trots att barnen aldrig har träffat honom!

Den vackra duvan som pryder stenen har blivit som en symbol för barnen att det är farfar som sitter där! Dom stryker den lätt över ryggen och små pratar med den och säger alltid hej då till den när vi går!
Jag är säker på att min svärfar hade varit den bästa farfarn i världen och hängt med våra grabbar ständigt!
Han var stor Frank, stor som person och han hade en järnvilja av stål och det var inte många som satte sig på honom, tja förutom jag då... *fniss* Vi hann med både en och annan diskussion under åren, jag med min envishet och han med sin järnvilja!;-)
Hoppas du har det bra i himlen och att du gör det du var bäst på här på jorden, sälja kläder och spela golf!!
Vi saknar dej!♥

Vi höll på att komma försent till vår egen vigsel...

Klockan 15 började vigseln! Vi hade fått stränga order av värdparen och prästen att inte komma allt för tidigt till kyrkan, utan helst komma bara några minuter innan själva vigseln började!
Klockan 14:55 befann vi oss i bilen någonstans på en ödslig väg och mitt hjärta höll på att hoppa ur bröstet av nervositet. -Shit Jonas, du måste verkligen gasa på för om 5 minuter börjar vigseln, sa jag....
Han gasade och när kyrk- klockorna började ringa rusade vi ur bilen och sprang in till kyrkan. Herreguuud, vi höll på att komma försen till vår egen vigsel...;-)
När vi sprang på grusgången upp mot kyrkan sa Jonas på lite skoj: -Du har väl tagit bort lapparna under skorna? Guuud jag fick PANIK, nej det hade jag ju inte!!
Upp fort som bara den med benen och snälla Jocke fick snällt ställa upp och hjälpa mej att pilla bort lapparna! Ja för tänk om dom hade lyst där när vi skulle falla ner på knä framme vid altaret framför prästen! *fniss*

Innan dörrarna öppnade sig var jag så nevös! När sedan dörrarna sköts upp och bröllopsmarschen spelades så där ljuvligt pompigt, sken jag upp och kände att jag nästan höll på att börja gråta... Jag fick rikta min blick framåt för att inte börja gråta det första jag gjorde...;-)

Sedan gick vi framåt altaret och vigseln kunde börja!!! Jag var så spänd hela tiden, jag vet inte varför? Men jag tror att det är ganska så vanligt!? Jonas han var oxå spänd! Så underbart gullig! När jag tittade in i hans underbart blåa ögon och se hur hans ögon tårades hela tiden! Sååå vackert!!
Tänk att det är över en månad sedan, en månad vi blev man och hustru!! Tiden går fort, sååå fort!

Fortsättning följer....