NEJ!! Det var inte bättre förr...

Jag var lite uttråkad tidigare ikväll och gick ut till förrådet för att kolla lite gamla foton! Guuud va jag älskar att att kolla på kort!
Jag var oxå grymt sugen på att sticka ner handen i deras godispåse. Men jag ångrade mej jävligt snabbt när jag blickade bakåt i tiden.. Fy sjutton som jag såg ut, rund som en köttbulle... (Genom åren 1999-2013 har jag nog pendlat si så där 30 kilo plus och 30 kilo minus under årens lopp. Upp och ner som en jäkla jojo... Inte konstigt att min mage är som en dallrig fläskfilé och brösten som två ursugna pungkulor...;-))
Jag tänkte bjuda er på ett litet eller kanske STOORT fredags skratt...
Jag har provat många frisyrer och färger genom åren och den ena har fan varit värre än den andra... Jag har varit smal, tjock, liten, och stor...
Det sägs att det var bättre förr.. Men NEJ, jag håller inte helt med där.. *asg*

Alltså att växa upp på -80 talet.. Jag vet inte riktigt ja.. Frisyrerna alltså!! Och kläderna!!! Hur tänkte ni mamma och pappa när ni klippte mej som en pojke? ;-)
Träskor, tubsockor, hemmastickad tröja och mysbyxor! Guuud, jag dööör en smula...

 Där i mitten av -90 talet hade jag en liten uppsving i både stil, snygg frisyr (eller ja frisyr och frisyr... Det var långt...) Polo med skjorta över var da shit med vita jeans, ja iallafall i metropolen Malung! Och så skulle det så klart vara peak performance... Och ett STORT brett hårband mitt över pannan som var fullkladdad med brunkräm.. *harkel*

 I slutet på -99 blev det permanent... Nja, jo det var väl fint då..  Och så skulle man ha en sån där grej som det såg ut som om man hade massor av hårnålar instoppade vid luggen!
Detta foto är taget midsommar -oo och jag hade då något fel på ögat.. Ljuskänslig och det rann tårar hela tiden.. (var hos ögonläkaren som inte riktigt kunde hitta felet, men efter många turer hit och dit trodde hon att det var början på reumatism. Jo för tydligen kan det börja just i ögonen?! Men nej, hon var nog helt ute och cyklade..)

 I slutet av -00 åkte håret av... Mmm, nu kan ni sluta skratta...;-) Fy fan alltså... NEJ! Det var inte bättre förr;-)
Alfred fick syn på kortet och sa: -Men mamma! Vad konstig du ser ut... Men Hanna hon är lik sig! *fniss* Då vet du min vän hur du ser ut idag... *hi*hi*

Svart och kort! Jo då så hemskt var det kanske inte... Dessutom MÖRKBRUNA linser... Kanske borde jag köpa bruna linser inför bröllopet?;-)
En aning rundare i ansiktet då....
Inga digitalkameror fanns och de kort som togs, det togs oxå. Då kunde man inte ta 25 bilder för att välja ut ETT bra kort...
Kvällens bästa kommentar från Alfred var ändå: -Men alltså alla kort har ju färg på sig, dom är ju inte svart/vita? Lilla älskade unge, nu är det inte så att jag är 100 år gammal, utan bara 33... *fnissar högt för mej själv*

Och det här HEMSKA koret har ni ju sett förr, men ni måste ju få skratta lite mer så det bjuder jag på... Ärligt, det var fan inte bättre förr...;-)
Så nu kan ni sluta skratt...
Öh, jag ångrar nog nu att jag skrev häromdagen att jag skulle klippa av mej mitt hår...
Och godiset det står fortfarande orört...
Tror jag ska fortsätta tillbringa min fredagskväll i förrådet bland gamla kort, minnen, dagböcker och gamla brev! Japp jag är en samlare, så klart har jag alla mina 10 dagböcker kvar! Och JA det är pinsamt att läsa, men ack såå roligt!

Hjälp!

Jag klickar mej in på Kickis blogg och läser en artikel som hon har länkat från läkartidningen...

Jag gråter, blir förbannad, arg och jävligt ledsen... Äckliga jävla gubbar som våldtar, torterar och dödar flickor och kvinnor i alla olika åldrar, trasar sönder deras underliv så att dom aldrig mer kan bli normala. Till och med 3-åringar. Det gör ont i mitt hjärta... jag gråter...
Nu ber dom om hjälp! Och alla kan vi göra något! Läs så lovar jag att du oxå kommer att göra som jag, sätta in pengar på deras autogiro!

Jag ber er ALLA att läsa detta.. Säkert kommer ni att behöva pausa mellan raderna för att orka med att läsa, det fick jag lov att göra och blinka bort tårarna som rann från mina kinder...
Klicka HÄR för att komma till artikeln!
Alla kan vi bidraga med något,  många bäckar små... För att ge ett bidrag, klicka HÄR!

Dagens...

• HAR: Snart jobbat en hela vecka och 4 veckors semester ligger nu bakom mej/oss... Vart tog den här härliga sommaren vägen?
• NÄR: Ska jag ska fatta att jag inte kan äta så in i baljan mycket god mat som jag gör.. Träningen väger inte inte ens upp mina intag på lååånga vägar... Fuck!
• PANIK: Över just detta... Hur i fåglarna kommer jag att hinna få den där "drömkroppen" som jag så gärna vill ha på 23(!!) dagar... *sliter mitt hår och inser att jag inte kommer att göra det*
• ÄR: Som en känslig liten skadeskjuten fågelunge.. Minsta lilla grej får mina tårar att rusa ner för mina kinder... Hej PMS! 
• OCH: Vad gör jag då? Går in och läser bloggar som är så känsliga att jag sitter och hulkar. Hur dum får man bli??
• UNDRAR: Varför Alfred vaknar varje natt och gråter hysteriskt? Kissar ner sig och drömmer mardrömmar... Vad händer i hans lilla 5-åriga kropp?
• RÄDD: För att något hemska ska hända... Allt känns så fantastiskt jäkla bra just nu!
• GÖTT: Att det äntligen faller ner både en och flera polätter när jag jobbar! Efter snart ett år där känner jag hur mycket jag har växt som person! Jag vågar tro på mej själv!
• VARFÖR: Jag har en fläskfilé på min mage? Jo då den frågan kom Alfred med idag? -Men mamma, varför har du en fläskfilé på magen för? Den både ser ut och känns som en! Jo man tackar ja! Precis vad jag och mina öron behövde höra nu... *mutter*mutter* och lite *fniss* Vet inte om jag ska skratta eller gråta???

• ÅNGRAR: Att jag ätit och druckit så mycket gott under sommaren.. Det resulterar i min fläskfilé på magen. Men då var det gott, men inte nu...!!
• NU: Ligger jag och försöker söva mina kära och rar barn.. Eller rara och rara .. Dom vet precis på vilken öm tå dom ska hoppa för att få mej att gå i taket och stubinen ska brinna upp..  (Och NEJ, dom störs inte av att jag sitter här och bloggar... *host*)
• ÄNTLIGEN: Har det löst sig med ett band till bröllopet! Det var fan på fisens mosse vill jag lova!
• ÖNSKAR: Att jag vore lika påhittig som (sommar med) ERNST! Jäklar va mycket härliga idéer han har! Av en några kvistar och en glasburk har han skapat värsta schysst vasen! Aj like!
• TYCKER: Att jag nog borde vara ännu mer nervös inför bröllopet? Jo det kanske hinner komma med allra största säkerhet, jag behöver nog inte oroa mej...;-)
• SÄKERT: Tycker NI att jag tjatar mej blå om det här bröllopet.. Sorry..;-) Men det är ju en STOOOR dag som väntar på oss och jag njuter verkligen heeeela tiden! Njutit hela långa sommaren och det känns som om vi rider på en härlig våg av bubblande ljuvliga känslor och kärlek! Men jag lovar, ni kommer att få läsa ännu mer om the BIG day!!;-) Så klart!! 
• VILL: Just nu bada av pengar! Ja ja, allt detta tjat om att man inte blir lyckligare av pengar.. Skitsnack! Så klart man blir! ;-)

Där bortom himlen finns en evighet..

Det känns att det är torsdag.. Kroppen är inne i något slags sparläge och det känns som om jag knappt hinner vakna till liv på dagarna...
Förmodligen ganska så vanligt efter en 4 slöa semterveckor med massor av sömn!
Alltså hur in i helskotta trött jag än är, så tvingar jag ändå upp min stackars kropp i ottan och går. Jag lovar, det kändes som om ögonen blödde idag. Men när jag väl kommer ut och möter denna fantastiska himmel, så ja då försvinner den där tröttheten! Det är sååå magiskt ute vid den tidpunkten! Bara jag, några fåglar och solen som är på väg upp och ja förstås en och annan stackars morgontrött jobbare som satt sig på cykeln innan dom knappt hunnit vaknat;-)
Det är nästan så att jag blir lite religös på mornarna!
Tankarna virvlar omkring inuti mitt huvud och jag har många frågor som jag oxå är snabb på att svara på själv!
Där bortom himlen finns en evighet... Ja jag tyckte den överskriften passade bra till den här bilden!;-)
Man vet aldrig vad som händer, så ta vara på varje sekund, minut, timme, dag, vecka, månad, och njuuut!

Tre hårstrån kvar...

Jag har alltid haft ett stort hårsvall, tjockt, blankt och det växer som ogräs! Men nu har något hänt och jag är alldeles förtvivlad... Det rasar av och så här tunt och slitet hår som jag just nu har, har jag aldrig i mitt liv haft...
Dock har jag fått hejd på att det där hejdlösa håravfallet som rasade av varje dag... Vitaminer i massor stoppar jag nu i mej och JA det hjälper!
Ni ser, de är sååå slitet och det har gått av överallt...
Jag måste inse och ta mitt förnuft till fånga, efter bröllopet ryker det av.. Jag kan ju inte gå med tre hårstrån hängandes ner på ryggen. Jo det känns som om det blivit så tunt...:-(
(Bilden ovan är tagen efter en löpartur ikväll.. Så jag är inte så fräsch i håret... Tack gode gud för filtret som kan trolla bort den mesta rödheten i ansikte och svettdropparna i håret...;-))

Alltså seriöst... Skulle jag passa i så här kort hår? Tycker jag ser ut som en rund boll i ansiktet... Men vad ska jag göra då?? De måste ju av flera decimeter... *buhuhu* Jo håret är för mej en stooor idintetet.. Ja jag vet jag är fjantig värre än en tonårstjej som lipar över lite hår som växer ut snabbare än jag hinner blinka...
Jag tror håret går av bara för att det ständigt hänger där i en svans, dag ut och dag in.. Så ja, då kan man ju fråga sig? Varför har jag då ens långt hår??

2001 och 2002 såg jag ut så här.. KORT hår... Vääldigt kort och ljust! Jag trivdes i det och jag klippte av mej det bara så där år 2000, pang. Från lååångt till kort!
Jag trivdes väldigt bra i det, men det värsta med korta frisyrer på mej är att när jag vaknar på mornarna så står håret upp värre än ett morgonstånd och jag ser bokstavligt talat ut som ett kukhuvud med hår... *host* Ursäkta språket...
Pallar jag det? Tror jag kommer att få ett psykbryt vaaarje morgon... Nä jag vet, jag behöver ju inte klippa mej så kort...

Seriöst, jag blir lipig så fort jag bara tänker på att jag måste klippa mej... Nä verkligen dax för mej att inse att jag måste gå och lägga mej nu.. Ja för ligger man och gråter för hår som kommer att klippas av om några månader, ja då är man jäkligt trött...;-)

Ett intetsägande inlägg...

Jag älskar att ha Jonas hemma! Jag skulle gärna ha honom som "hemma" man! Han är så bra! Nej då jag smörar inte, jag bara säger som det är!
Imorse lämnade jag huset och då såg Fabians rum ut så här...
(Ja fast tänker man på hur många år jag var hemma som "hemma"kvinna och städat ungarnas rum dag ut och dag in, så är ju så klart jag oxå jäkligt bra;-))

Som ett jävla bombnedslag... Vad hände liksom? Ja det frågar jag mej oxå, men för en 3-åring är det helt normalt att stöka till sååå mycket som det bara går på så kort tid som möjligt och sen vägra att städa... Och JA, jag vägrar att städa.. Någongång borde han(dom väl lära sig? Nej jag är tveksam...;-)

När jag kom hem nu hade Jonas städat hans rum! Simsallabim sa det bara och så var hans rövarkula till rum städat!
Men seriöst... Hur i hela friden kan våra kottar säga att dom har det tråkigt och inte vet vad dom vill leka med när hela rummena är fyllda till bredden med alla slags leksaker!??!
Jag undrar hur länge det tar innan det blir lika stökigt igen? En dag?

Jag totalvägrar köpa leksaker till dem... Men dom har en pappa som är gjord av pengar snällhet och idag när dom var i stan fick dom så klart lov att köpa lite leksaker!
Mmm, en ny borrmaskin (som vi dessutom har 5 stycken av!!) och ett akvarium!! Ja men inte vilket akvarium som helst med vanliga fiskar. Nej, utan elektriska fiskar...
Jo då så nu har vi blivit med husdjur oxå, aj säj no more...;-)

Han överraskade mej och hade köpt massor av ramar i alla olika storlekar! Så nu vet jag vad jag ska göra ikväll! Rama in och pryda våra väggar!! Borde i och för sig framkalla kort som jag inte gjort på si så där 5 år.. Fy skäms på mej... Men orka nu liksom?? Gå igenom 5 år av kort.. Då får jag nog ta semester i 2 veckor, sitta helst själv i ett rum. Då kanske jag får fram lite kort...

Som sagt, jag älskar att ha Jonas hemma och kan nu ångra en gnutta att han inte var pappaledig... Men då var vi i och för sig i en helt annan situation än vad vi är idag, för då var jag ju arbetslös och därimellan gravid;-)
Detta inlägg blev ett sånt där jäkla konstigt inlägg.. Ett intetsägande inlägg..
Jag ville få fram något där mellan raderna, men jag får inte riktigt till det.. Jag skyller på att hjärnan är i chock efter den här veckans sena kvällar, tidiga mornar och med en kickstart på jobbet! Det känns nästan som om jag har gröt där uppe i knoppen.. Det jag tänker når liksom inte riktigt fram till mina fingrar och tangenter..;-)
Onsdag och en dag mitt i veckan! Nu är det bara nerför och 2 pyttiga små dagar kvar innan veckans slut, lööövlie!

Det hade varit så mycket enklare om vi hade haft 3 flickor...

Ja alltså missförstå mej rätt...
Men, jag har ännu inte köpt några kläder till grabbarna som de ska ha på sig på bröllopet.. Jag har en tanke, en tuff tanke men ändå fint!
Jag vill inte att dom ska se ut som små gubbar, heller inte allt för vardaglig och kanske inte fööör uppklädda.. Eller??
Converse på fötterna och dom är inköpta, men sen är det stop!
Jag googlar förbryt och blir tokig.. Alltså det hade varit sååå mycket enklare om vi hade haft 3 flickor.. Underbart söta klänningar som finns i alla olika stilar, tuffa, söta, fina, underbara och vackra! Dom finns på massor av nätshoppar och allt är så enkelt och bra!

 Jag har frågat killarna vad dom vill ha och kan tänka sig att ha på sig? Ja för lite måste dom ju faktiskt få vara med och bestämma, annars är risken ganska så stor att dom inte kommer sätta på sig kläderna och det vore ju kanske inte så kul att ha den diskussion på the BIG day! Fast å andra sidan så kommer det ju vara några andra kära stackare som då kommer att få ta den med dom.. *he*he*
Alfred har bestämt sig, på allvar! Han ska ha clownkläder. Punkt och slut! Annars går det oxå bra om han får ha en tomtedress på sig! Fabian var förstås snabb och sa att han då ville ha pepparkakaskläder på sig!
Ja men visst, varför inte liksom? Vi kör på att dom får ha på sig precis vad dom vill, de skulle ju bli succe´;-) *fnissar och gapskrattar när jag kan se dom där 3 stiga in i kyrkan och se ut som 3 clowner eller tomtar* Ja dessa små liv... Inte ska dom behöva gå nakna inte, det lovar jag!;-)

Detta är ganska ok (bilden nedan..), dock kanske med en fluga till istället och lite upprullade brallor och sina converse på fötterna?!
Nästa helg är tanken att dra in till Jönköping och köpa gossarnas kläder... Redan nu kan ni ju börja önska oss lycka till... Mmm, för jag vet hur det kommer att sluta. I krig, svett, tårar, skrik, gråt och mitt i allt så kommer jag och Jonas hamna i luven på varandra...
Ja allt som har med bröllop är ju inte bara en dans på rosor, jag lovar... *host*
Det är många viljor i detta huset, det lovar jag...

Själv har jag oxå en massa inköp till mej själv som måste fixas... Underkläder, skor (jo då 2 par är inköpta, men jag kan ändå inte bestämma mej om jag gillar dom och kommer att kännas bra...??), smink, smycken, ja och säkert en herrans massa mer...

SHIT!! Det är ju bara 25 dagar kvar nu! Jag som lovat mej själv att inte vara ute i sista minut som jag alltid är... Men det kommer jag ju att vara ändå...

Gästinlägg: Barnen på Bristol Academy!

Jag heter Anna och jag har fått äran att gästblogga härinne hos Karolin.
Jag är egentligen inte bara jag, för det är Jennie också, men just nu är det mina ord ni kommer att få läsa.

Vår historia är lång och krokig och inte helt lätt att ta till sig kanske, men den är också alldeles fantastisk enkel att förstå om man bara vill, och om man är beredd på att se att alla människor inte har haft samma tur i livet.

Sedan 2008 har vi en stor del av våra hjärtan i Uganda, på en skola med 420 fattiga och föräldralösa barn i slummen i Kampala, Bristol Academy.
Ägaren av skolan Eddie, gör allt vad han kan för att rädda så många barn som möjligt undan ett liv på gatan där alltför många barn redan finns, och ge dem en chans att gå i skolan.

Hur många barn Eddie har räddat livet på kan vi bara ana...

Vårt arbete gick ut på att hjälpa Eddie med hans dröm att bygga en ny skola till barnen, och vi klarade det.
Bygget pågick mellan 2008-2012 då skolan stod klar, men någonstans på vägen så blev det så mycket mer än bara Eddies dröm och ett arbete. 

Hans dröm blev också vår dröm och de 420 barnen var helt plötsligt inte vilka som helst....Det var människor med öden som fick oss att baxna och det var människor med namn...Sam, Derrick, Toney, Sharon,Jonah, Provia, Wendy och Winnie, jag kan fortsätta i oändlighet för dom är många som gjort att vi återvänder till dem igen och igen. Våra hjärtan blev kvar och vi fick vänner.

Dom har lärt oss mer än vad någon kan läsa sig till av livet, och dom har fått oss att förstå att vi har haft en fantastisk tur.
Vi kan inte längre luta oss tillbaka och vara nöjda med vad vi har gjort, för vi kan göra mer, och vi måste förstå att det inte finns en enda unge i hela världen som förtjänar att leva ett liv utan att vara älskat.

Och fastän vi vet att vi inte kan rädda hela världen, hela Afrika, eller ens alla barn på vår skola så måste vi iallafall försöka och kan vi bara rädda en enda, så är det värt allt!

Från 2008 fram till december 2011 så jobbade vi i det tysta för Bristols alla barn. Det var så vi ville ha det. Men till slut var våra hjärtan fulla och då lät vi våra munnar ta vid och vi startade också våran blogg i hopp om att kunna sprida att våra barn faktiskt finns....
Det har varit allt annat än lätt...Vi människor vill inte gärna se det som inte är lyckligt och vi väljer att blunda.

Vi kommer att kämpa vidare för barnen på Bristol Academy i Uganda, det är ett som är säkert, men vi kan inte göra allt det vi vill själva, vi behöver hjälp. Snart beger jag mig tillbaka till dem för femte gången, tyvärr utan Jennie vid min sida på just den här resan. Jag längtar!

Vill ni läsa vidare om våra älskade ungar så skriver vi på bloggen "Eddie och barnen på Bristol Academy" , bloggen hittar ni här, bristolacademy.blogg.se

Tack till er som tog att läsa....Välkomna in till oss om ni vill veta mer!
Tack också till Karolin som tyckte att vår historia var värd att berättas....

Allt är bättre än inget!

Julis aktiviteter är väl kanske inte så mycket att skryta över.. Men jag hade i och för sig inte så höga mål att slå denna semestermånad heller. Jag tänkte att allt som jag hinner, orkar och gör är en stor bonus!
Juni var ju inte heller så mycket att hänga i granen...
Den här månaden lyckades jag gå/springa 12,7 mil och allt är så mycket bättre än inget som jag brukar tänka!
Men nu är jag på G igen! Morgonpromenaderna är i full gång och trots att det kändes som om jag knappt hann blunda inatt innan det var dax att stiga upp när klockan ringde ivrigt 4:45. Så är det så in i bövelen skönt att ta sig ut på en snabb timmes PW bland fågelkvitter, hög luft, soluppgången och morgonsolen!

Som sagt, nu är jag på G igen! Jäklar va min kropp får jobba! Jag tänker liksom: Är jag helt knäpp i huvudet när jag inte tränar, för jag mår ju såååå bra när jag får röra på kroppen och fläsket!
Ikväll låg knytnäven i luften vill jag lova... Mmm, för Jonas är hemma på semester, men han hade visst glömt att köpa kvällsmaten.. Jo för jag kan ju tycka att är man hemma och har semester så kan man ju oxå fixa sånt.. Men vi tänkte visst lite olika där jag och min blivande man... *host*fräs*spott*
Iallafall hade jag bestämt mej för att ta mej en snabbtur i joggingspåret. Men han den där blivande mannen hade lovat ut sig till att leka snickare ikväll.
Så vad gör man då? Jo man åker och handlar, byter om till träningskläder och tar med sina barn (2 st var hemma) och lät dom leka på utegymmet, gunga och springa runt medans jag tog mej en tur runt 2,5 km!
Sen tränade jag där så svetten lackade och vet ni vad! Den där arga kvinnan som bodde i mej för att Jonas inte hade fixat med maten. Hon dumpade jag av där i spåret och trampade ihjäl henne! Jävlar va effektivt de är med träning!
Återigen, all träning är bra. Oavsett om man "bara" får till några små pass! Efter det så mår man som en prinsessa och kiillarna var sååå lyckliga över att få träna där!
Jo jag var en oansvarig mamma som lämnade mina barn i 13 minuter när jag sprang.. Inga ord om det, okej!? Dom fixade det och jag lovar att dom fick en predikan innan som heter duga att ABSOLUT INTE följa med någon som dom inte kände och det var ett helt flicklag där och tränade, så dom var INTE ensamma!;-) Så där nu har jag försvarat mej oxå!;-)

Alltså man är fan inte snygg när man tränar och dessutom försöker ta ett kort på sig samtidigt... Men de bjuder jag på! Svetten lackade som ni ser och jag kämpade som en liten gris efter den snabba löparturen på utegymmet!
Återigen: ALL träning är bättre än inget och kan jag så kan DU!
Och mitt mål för augusti månad. Över 20 mil i joggingdojjorna! Kämpa Karolin, kämpa!!!

Hej ångest...

Hej ångest!

Imorgon börjar jag jobba efter 4 helt fantastiska veckor tillsammans med familjen! Jag har njutit varje sekund, minut, timme, dag, natt och vecka! Ja förutom när ungarna varit i luven på varandra som de oftast är. Men ändå måste jag nog säga att dom har hållt sams bättre än vad jag hade trott!
Du ångest började ju redan komma krypandes för över en vecka sedan när jag insåg att jag "bara" hade en fnuttig vecka kvar...
Det är ju förstås inte själva jobbet jag har ångest för, men de förstår du säkert!? Utan ja just bara för att det varit så galet skönt att vara ledig från allt vad klockor, stress, och allt vad det innebär att vara inne i den där vardagen!
Som tur är har Jonas en veckas semester till, så jag har ändå lite mjukstart den här veckan som kommer och de ska bli skönt!
Jag gillar inte dej ångest det måste jag medge och jag hoppas att du förstår det. Jag gillar inte när du kryper in i min kropp och får min kropp att liksom vändas ut och in på allt vad känslor heter...
Du fick mej faktiskt att köpa en godispåse med bara mina favoriter i. Den ska jag sätta i mej strax och njuta av varje tugga och sen ska jag inte äta godis förrens efter bröllopet, så de så! Men som sagt, ikväll ska jag njuta av min godispåse och dämpa dej du dumma ångest.
De ska bli galet kul att träffa alla underbara arbetskompisar igen! Galet kul!
Klockan ringer 4:45 imorgon bitti för en lång PW innan jobbet! Jag hoppas att jag har hunnit somna innan klockan ringer... Jo för jag vet att jag har en tendens att ligga och vrida och vända på mej efter ett sånt här långt uppehåll med rutiner...
Du jäkla ångest, jag hoppas att du flyger och far snarast för jag vill inte ha dej här! Jag vet dock att så fort jag satt ner min fot på jobbet imorgon bitti så kommer du att vara försvunnen och jag är sedan inne i "rullarna" igen!

Ha det så bra och jag hoppas att vi aldrig mer ses du fula ångest!

Nu ska jag krypa ner hos min blivande slitne man och han ska få berätta alla galna saker som han var med om igår på sin svensexa!;-)

Med Vänliga Hälsningar
Karolin Johansson i Skillingaryd

Igår...

Igår drog vi ut till sjön, 4 mammor och 7 barn! High life och lite där till och det kändes som om vi bredde ut oss på hela badplatsen med grejer;-)!
Dom hade sååå kul och solen gassade och barnen låg mer under vattnet än över!

Sedan åkte vi hem, vilade upp oss lite! Jo för värmen tar verkligen på en mer än vad man tror...
Knallade sedan ner till bästa Hanna. Pizzafrossa blev det sedan! Gud så gott! Man blir verkligen tokhungrig när man äter dåligt på dagarna. Då kommer liksom allt ifatt som man inte fått i sig under dagen..

Fri lek var det sedan. Men seriöst, vad är det med dagens barn? Fantasin till att leka själv, vart finns den? --Vad ska vi göra?  kom frågan... 7 barn som helst ska sitta på oss hela tiden. Man blir galen! Med sedan efter ett tag släppte det och alla, både pojkarna och flickorna blev till små söta prinsessor som dansade omkring och lekte hela kvällen!

 När barnen roade sig med att leka roade vi mammor med att dricka rose´och bubbel! Mycket gott! Att jag ser ut som ett troll, ja de bjuder jag på. Man kan ju inte vara snygg hela tiden... *host*

Eller tja alla lekte kanske inte... Nä Fabian han hade upptäckt dom två skålarna med snacks och hade fest för sig själv om man säger så...;-) *fniss* Han hade festfrossa utan dess like..

Vid 23:30 var alla barnen fortfarande vakna(!!) och det var tajm att rulla hemåt!
När katten är borta dansar råttorna på bordet! Så klart att grabbbarn skulle sova hos mej! Men jag lovar, idag är inte min rygg som den borde vara. Har legat som en trängd korv hela natten och vaknade imorse av att jag hade ett ben utanför sängen och tittade ner på Fabin som låg med halva kroppen utanför sängen...
Snart är dom för stora för att dela säng med mej...
Gårdagen var super! Nu längtar vi grymt mycket efter pappan i huset! Nepp han har ännu inte kommit hem... Övernattning och enligt bilder som cirkulerar på både instagram, facebook och mess. Så ser jag att dom  haft väääldigt trevligt igår och inatt;-) *host*fniss*asg* Hans outfit för kvällen var bara så rätt och passade honom som handen i handsken, specillt när det var prideparaden igår!;-)

Som sagt... Den här mannen på bilen ska bli MIN MAN om bara några veckor... Jävlar vilken läckerbit.. *skrattar så tårarna rinner ner för kinderna*

Och där kom dom och tog honom...

I 2 veckor har jag fått ha munkavel på mej.. Min tunga har nästan slintit i min mun flera gånger och jag har kommit på mej själv att komma på någon dum bortförklaring...
Idag kom Jonas vänner och tog ut honom på svensexa och detta har jag vetat i just 2 veckor....!
Klockan 8 imorse plingade det hårt på dörren och ett brummande ljud från en raggarbil hördes utifrån gatan!
3 raggar kom och plockade upp honom och stoppade den största whiskyflaskan i hans näve och sa: -DRICK!
Fy bubblan va han kommer att ha roligt idag! Jag önskade nästan att jag fick en till möhippa till innan bröllopet;-)
Nu ska jag ta mina barn, samla ihop en del av mina underbara vänner (även en del av mitt möhippegäng) plus deras barn, köpa lunch och dra ut till sjön och ligga där och ha en underbar dag med dem!
Jo för idag är det nog årets varmaste dag, så det gäller att passa på att njuta!
Apropå varmt... Jag undrar minsann om dom där 17 grabbarna som är ute med min blivande man har tänkt på att pumpa i honom massor av vatten och inte bara alkohol i värmen?!? Jo då för jag tror inte grabbar tänker lika klokt som vi tjejer.. *host*harkel*fniss*
(Och enligt instagrambilder så har dom jäkligt roligt och verkligen lyckats pricka in såna saker som passar Jonas... Aj säj no more... *asg*)

Hjärtsnörp...

Vi sitter här på baksidan i solen jag och Jonas. Plötsligt dyker Fabian upp på gräsmattan gåendes mot oss på stenplattorna med en läkerolask och börjar svamla något om en ring...
Vi uppfattar inte vad han säger. Men 2 sekunder senare klirrar det till i stenplattorna och ur asken hoppar något som blänker...
Jag tittar vad han tappade och får till min STORA fasa se att det är min vigselring som ligger där och glänser...
-Jag hittade den, sa han stolt!
Jag får hjärtsnörp.. Ungen har hittat mitt hemliga gömställe för min vigselring, tagit ur den ur asken och lagt den fint i en tom läkerolask...
Jag bara ser de där skräcksenariet framför mej. Tänk om vi inte märkt något.. Tänk om han hade tappat den på gräsmattan och vi aldrig hade hittade den. Tänk om han inget hade sagt. Att den legat där på sitt gömställe och när vi skulle ta fram den på the BIG day (eller ja dagarna innan) och då upptäkt att asken varit TOM!
Gud i hela himlen, jag får hjärtsnörp...
Nu ligger ringen återigen i tryggt förvar och jag hoppas verkligen inte att han lyckas nosa upp mitt nya gömställe...;-)
Dom där små liven vet verkligen hur dom kan få sin mamma att få hjärtsnörp.. Skitunge...;-)

-Mamma, du är bra på så mycket!

Idag har jag gjort min näst sista semesterdag och ja, jag har en stor dos av ångest (nej så klart inte för själva jobbet...) Jösses alltså va den här semestern har gått fort och den har varit så galet bra och skön!
Idag har vi bara varit, ja som typ hela semestern och fy fasen va gött det är när man kan ta dagarna som dom kommer utan att ha en fulltecknad agenda...
Sov länge, hängt med rumpan i solstolen och fixat och grejat lite var stans...
Men så fick jag ett mess av min kära "lillasyster" Martina och vi drog ut till deras stuga vid sjön och åkte båt! Gud va killarna älskade det! Sen så badade dom och vi vuxna njöt och bara var!
När vi kom hem drog jag snabbt som satan på mej träningskläderna (ja innan jag hann ångra mej) och tog mej en liten löpartur så svetten lackade! Bara 3.3 km, men bättre än inget som jag brukar tänka!
Sedan byttes vi av jag och Jonas och han sprang en sväng. Innan jag hann få av mej mina svettiga kläder fixade jagkvällsmaten och lekte grillmästare!
När allt var klart och vi skulle gå och sätta oss kom de där magiska orden från Douglas som man som mamma vill höra (men som kanske inte allt för ofta dyker upp): -Mamma, du är så bra på så mycket! Gud vad jag blev glad!! Det visar verkligen på uppskattning och jag tror minsann att jag växte si så där 2 meter av hans ord och *poff* så kände jag att all den tid som jag lägger ner på oss, vår familj, mej själv, hemmet, kidsen, maten, tvätten ja allt som får den här "skutan" att hålla sig flytande. Blev så in i bomben uppskattat och jag fick ny och härlig energi att fortsätta göra så här bra ifrån mej!
Imorgon är min allra sista semesterdag... SISTA... På måndag börjar allvaret igen och fy fasen va jag ska göra bra ifrån mej även där;-)

Tänk om...

30 (!!) dagar kvar till the BIG day, 30 fnuttiga dagar... Jag börjar få såna där tankar som nog dom flesta blivande brudar får så här nära bröllopsdagen...
Jag tänker: TÄNK OM:

• Jag får mens, mens i floder. Andra dagen är värst med både smärtor och blodflöd...
• Jag får en sån där GIGANTISK stor herpesblåsa på läpp(arna). Som liksom lyser upp hela mitt ansikte. Som får vem som helst att vilja spy... Skiten blossar oftast upp av solen, blåsten, kylan, förkylning och pricken över de berömda i:et när jag är stressad och nervös.. Jo man tackar ja...
• Jonas vaknar upp med värsta största ryggskott och knappt tar sig ur sängen och går som en 100 åring...
• Någon av oss får magsjuka! Ligger och spyr helt hejdlöst...
• Någon av kottarna blir sjuk och inte kan vara delaktiga, de vore fruktansvärt tråkigt...
• Jag får värsta stora finnen mitt i pannan..
• Att någon får 40 graders feber och måste knapra tabletter hela dagen för at ens kunna vara någorlunda närvarande... 
• Bröllopsklänningen inte skulle passa!! Ärligt... Provade den häromdagen och gissa vad? Jag fick inte över den över mina bröst.. Brösten har alltså VÄXT under sommaren.. *morr*spott*fräs* HJÄLP!!!

• Jag får kalla fötter och sticker ifrån kyrkan! Nej jag vet, de kommer ABSOLUT INTE att hända. Men tänk om...
• Jag inte kommer få till den där "fita" kroppen som jag vill! (Förmodligen kommer det inte att hända på 4(!!) veckor. Då skulle det i så fall ske något slags under, jag vet... Borde ha tänkt på det när jag stoppat och ätit hela långa semestern.. *host*)
• Jag är så nervös så att jag inte kommer att sova på 14 dagar innan.... Kommer se ut som ett spöke och vara på fruktansvärt dåligt humör...

Men så tänker jag oxå... Tänk om inte tänk om fanns, då skulle jag ju inte behöva grubbla så mycket... Men ändå, tänk om...

30 fnuttiga dagar kvar tills jag ska bli fru Grunditz. Jag och Jonas ska bli man och hustru och lova gud och hela församlingen att älska varandra i nöd och lust! Om 31 dagar är vi gifta! Galet!! Underbart! Pirrigt! Nervöst! Spännande!

By the way... Vi skickade in hindersprövningen i maj månad... Men ännu inte fått något papper/svar tillbaka. Borde vi oroa oss? Borde inte papperet komma tillbaka ganska så omgående? Ja för vi har ju svurit på att vi inte är syskon *asg* så jag undrar vad felet kan vara?! Borde man kanske kontakta dem så att vi inte står där på bröllopsdagen och inte kan gifta oss pga av att vi inte blivit "godkända" av skattemyndigheten...